Måndag 16 november 2020 – jag var lite oklar i morse över vilken veckodag det var, men när jag kvicknat till insåg jag att det ju är måndag. Himlen är sig lik, grå. Det blåser och fåglarna far och hämtar frön. Hur ska kaktusen och de andra blommorna klara sig om jag/vi inte kommer att vara här de närmaste veckorna? Och vem ska fylla på frön? Och hämta min post, väntar på kallelse till röntgen och annat. Det löser sig, jag får åka fram och tillbaka någon dag.

Såg skymten av en liten mus i skåpet under diskbänken igår kväll, skramlade och skrämde iväg den – och den fick så bråttom att den fastnade i den spända, men tomma, fällan längst in i skåpet. Nu städade jag undan den och spåren efter den, tätade igen med stålull, men vill inte ladda någon fälla eftersom vi åker härifrån i morgon.

Det blir kyckling med pasta till middag i kväll, har tagit fram resterna av häromdagens Coq au vin. Lite curry och grädde så blir det bra. Riven parmesan till.

Klädbestyr och rakning klart. Spisen brinner. Sängarna är bäddade.

Grått. grått. Taklampan tänd mitt på dagen. Plockar ihop lite som ska med till Sundbyberg i morgon.

Känns som en lång dag idag. Jan vill inte gå ut, och jag förstår honom. Så han sitter och smålurar i sin stol här i köket. Jag läser lite, och skriver lite. Vi har fikat, disken står kvar i diskhon. Klockan är bara halv ett.

Den först utslagna kaktusblomman börjar vissna, de övriga väntar några dagar på att slå ut.

Det blir just inget skrivande idag, vädret trycker ner mig. Ändå är jag ju inomhus, i ett varmt kök, har mat och allt annat jag behöver. Jämfört med många andra. Jag gläds åt småfåglarna som äter solrosfrön och skräpar ner på trappen. Gläds åt knopparna i den gamla klena kaktusen, en ättling till den gamla stora kaktus mannen min vårdade i alla år. Undrar om den fortfarande lever, han är död. Jag har ofta misströstat om den jag har i fönstret, men den har överlevt min icke-vård. Kanske till och med just därför.

Gläds också åt vedspisen här i köket. Även om den trilskas emellanåt. Den ved jag fått av äldste sonen är torr och fin, brinner bra när elden väl tagit sig.

Gläds åt att jag sålt böcker på Bokbörsen för drygt tusen kronor de senaste veckorna (jag har ännu inte fått in betalningarna, men de kommer). Ibland får någon kund en påminnelse, och då kan det ta ett par veckor till innan betalningen finns på mitt konto. De allra flesta betalar som de ska. Och varje bok jag säljer bidrar också med någon krona till trädplantering någonstans – har dålig koll, men det var något bra. Jag lär aldrig sälja slut på alla böcker jag annonserat på Bokbörsen – men det roar mig att pyssla med detta. Har dessutom fått de allra flesta utan att själv betala för dem, de som givit mig böckerna har varit glada att bli av med dem. Och jag glad att få dem. Win-win.

Trump tycks fortsätta förneka att Biden vann valet. Men han lägger inte upp några bevis, och hans advokat och förespråkare, förre borgmästaren i New York, säger sig ha bevis – som ska offentliggöras längre fram… Desperata, korrupta män, som inte klarar att förlora alla sina privilegier. Det otäcka är att de drar med sig mängder av människor som obegripligt nog tror på deras ”sanningar”. Sorgligt, farligt, ovärdigt ett land som kallar sig demokrati.

Nog av det som kallas politik idag.

Corona-presskonferens här i Sverige, med nya restriktioner – färre får mötas samtidigt, åtta nu om jag uppfattade rätt. Vad gör detta med oss? Invaggar oss i säkerhet om vi bara är åtta som träffas – till middag eller fest – och inte nio? Eländes elände. Om vi inte kan fatta och förstå att det inte handlar så mycket om antal, som om att inte smitta eller smittas. Ingen vet vem av de åtta son kanske smittar någon annan. Jag blir trött, och jag blir less och ledsen över okända människors brist på respekt för andras liv. Nya restriktioner börjar gälla 24 november – varför inte i morgon?