Tisdag, 17 november 2020 – halva dagen har använts till att packa bilen full och åka till Sundbyberg. Fick brev från Norrtälje sjukhus om att mitt blodprov var alldeles normalt, ”nu väntar vi bara på röntgen”. Lite gulligt.

Hittade parkeringsplats i Sumpan inom synhåll från lägenheten. Har bokat tvättstuga i morgon bitti, före vaccinering och fotvård (Jan, jag behöver det bättre). Ska kolla med distriktssköterskan om det är okej att Jan vaccinerar sig – han får ju inte ha feber sex dagar senare inför sin operation… Han har redan fått en tid för återbesök på Danderyd, med besked om förändringen i urinblåsan.

Har också betalat de sjukhusräkningar som inkommit, bokat däcksbyte (det tog mig en stund att hitta namnet på firman, ett väldigt anonymt och nytt namn, fick kolla igenom betalningar för ett år sedan) och bilinspektion. Pust. Fyllt i hälsodeklaration inför vaccineringen. Beställt leverans av blöjor. Pust igen. Idag blir det Keldas toscanska tomatsoppa till middag, med hårt bröd och rökt skinka. Ost, glass.

Den här tisdagen är mörk hela dagen, bara när vi körde hit från Addarsnäs lyste solen i ögonen på oss, bakom och genom molnen. Det duggregnade samtidigt.

På torsdag behöver jag inhandla ett par plastdunkar för vatten till landet och yngste sonen. Eftersom jag ska till däcksbytarna fredag klockan 16 i Gustavsberg åker jag vidare till landet med vattnet. Jan får stanna hemma. Och sonen får då tyvärr åka buss ut. Ska prata med honom om detta i kväll.

För ögonblicket tror jag mig ha hyfsad kontroll över alla ”borden” – betoning på första stavelsen. Klockan är halv fyra.

Facebook är konstigt idag, kan bara scrolla ner ett inlägg och därefter blir det tomt. FB får vila. Och jag med.

Jan är glad att vara hemma igen. Jag berättar för honom vad vi har att göra framöver, och han hänger med. Han gillar inte riktigt tanken på att behöva duscha två gånger på kvällen och två gånger på morgonen operationsdagen.

Jag tittar på gamla bilder på Google Photo. Blir både glad och ledsen. Minns för mycket. Och minns inte tillräckligt mycket. Har lånat Där kräftorna sjunger som e-bok, biblioteket i Norrtälje är stängt. Orkar inte riktigt med boken just nu, men kan ju återkomma.

Middagen är äten, disken diskad.

Har pratat med sonen, som hur som helst inte kunnat åka med mig ut till landet, eftersom han jobbar i helgen. Jag åker ut, sätter på lite värme, lämnar vatten och lite annat. Så får han i alla fall några sköna dagar för sig själv därute. Skitsamma hur vädret är, han läser och kollar gamla filmer.

Nu ser vi på Kunskapskanalen, började med Go´kväll, men stängde snart. Trist, programledaren som förr var så fängslande är nu bara leende tråkig. Nu Colombia och regnskog och myror och giftiga grodor, tills det blir Rapport om en halvtimme. Myror bär blad som fungerar som gödsel till myrornas svampodling, de äts inte. Det är svamparna som är maten. Myror är kloka, eller vad det nu kan kallas när man pratar om myror.

När jag ser sådana här filmer, blir jag alldeles fängslad av hur naturen fungerar. Vilken uppfinningsrikedom, vilka fantastiska skapelser. Valhajar och knölvalar, Antarktis och Stilla havet, plankton och allt som föder så många olika djur, fiskar och fåglar. Och växter. Jag är okunnig om orkidéer, och inte speciellt förtjust i de jag ser här i Sverige. Men oj, så många olika och många ganska fula blomster det finns. Vackra också.

Snart kommer Rapport, varken vackert eller fult, möjligen upplysande. Hur/var hittar jag SVTplay på teve? Kunskapskanalen har 125 som ”anrop”, men det andra? Vem kan berätta. Trött på alla andra kanaler med reklam i det här ComHem-huset (hur det nu skrivs).

Och Rapport är fullt av coronadöda, av vad som kan och inte kan göras åt smittspridning, av rapporter om kriminalitet och unga och föräldrar som inte vet vad deras barn och ungdomar gör. Och vem visste det? Tacksam för att våra barn växte upp i ett annat klimat än det som gäller nu. Även om allt inte var bra då heller. Men jag vet att jag ville tro att mina söner var okej, och ibland övertygade jag mig om det. Även om det som hände sade något annat. Hur stort utrymme ska en förälder ge sina barn när de växer upp? Var ska gränserna sättas? Svårt då, definitivt svårare nu. Särskilt för föräldrar som kommer från en annan kultur, som ändå har svårt att finna sig tillrätta i det här landet. Och Belarus, Etiopien, Thailand – där polisen förnekar att man använt vapen. Trots skottskador. Scoutorganisationer i USA anklagas för sexövergrepp mot scouter. Och den värsta orkanen med dubbel orkanstyrka drabbar Nicaragua. Elände. Elände.

Här blir det lite kallare, men inte förrän längre fram i veckan. 2-3 decimeter snö i inre delarna av Norrland… Blötsnö längre söderut, verkar som om det kanske var ett bra beslut att byta däck nu. Eller så får jag halka till Gustavsberg, och förhoppningsvis inte halka därifrån…

Halv nio, Jan vill gå till sängs. Och han säger åt mig att plommonen, ”de där svarta” ska stå i kylen – när jag säger att de ska stå framme är det okej. Jag sitter en stund till, utan teve. Får se vem som vaknar först i morgon bitti. Nu är vi på annan mark igen, det brukar bli lite stökigt.