Det blev stökigt, i natt när jag skulle hjälpa Jan med en ny blöja och han absolut inte ville. Han stretade kraftfullt emot, den nya blöjan gick sönder och jag slängde den i väggen. Ingen av oss var direkt lågmäld heller… Så småningom fick jag göra det jag skulle, och sedan låg jag där och grinade av pur hopplöshet. Tyst. Jan somnade om och jag med till slut. Vaknade rödögd i morse, och gick ner i tvättstugan strax efter sju.

Kvart över åtta hade jag fått en parkeringsbot på bilen, 900 kronor. Städdag. Betalt.

Ska strax gå ner och hämta upp sista tvätten.

”Kommer du ihåg att vi bråkade i natt?”

”Ja, vi gapade båda två.”

”Det är inte bra.”

”Nej.” Och så sträcker Jan handen tvärs över köksbordet och tar min hand. Så är vi sams igen. Till nästa gång orken tryter för oss båda.

Sängarna är nybäddade. Om ett par timmar ska vi åka till vårdcentralen. Jan får vänta i entrén medan jag letar parkeringsplats och skyndar mig tillbaka. Kollar på 1177 om jag fått någon röntgentid ännu, tomt. Bra om det dröjer lite.

”På ejderdun vilar du i mina drömmar, flicka från Backafalls strömmar.” Den sjunger i min hjärna, varför vet jag inte – kanske allt bäddande!

I kallelsen till vaccinering idag står att det kostar 100 kronor – jag trodde det var gratis för oss gamlingar som numera per automatik tillhör riskgrupp. Det visar sig.

Vaccineringen var gratis, som jag trodde, fotvården kostade 100 kronor. Allt fungerade smidigt, till och med bilparkerandet. Jag fick mig en snabb promenad till apotek och butik, och fram och tillbaka till bilen. Jan väntade tåligt. Han tyckte fotvården var skön. Typiskt nog går fotvårdande Maria i pension, och en ny kommer i stället. Men vi fick ringa om vi behöver hjälp med Jans fötter igen (även om hon tyckte att de var väldigt fina, liksom benen – inte svullna). Vi hoppade över stödstrumpor idag, och det gick bra.

Skönt att dagens ärenden är avklarade. I morgon ska jag någonstans hitta plastdunkar för vatten, till landet. På fredag däcksbyte. Och måndag morgon klockan sju bilinspektionen, jag har hittat nyckeln till dragkroken, hoppas bara att kroken inte rostat fast. Vet att jag i våras försökte ta bort den, utan att lyckas. Det visar sig, det också.

Talar på telefon om tandläkare och kostnader med vännen i Västerås. Jag behöver få något gjort åt den brygga som gick sönder i våras, och då provisoriskt lagades. Det ska gå som en reklamation, jag ska inte behöva betala något igen. Men jag borde nog försöka få en tid, ingen idé att vänta på att coronan ska ta slut. Måste kolla vad min tandläkare heter, namn glömmer jag numera alltför lätt.

Mitt skrivande just nu är inte direkt något ”flow” – jag segar och drar ur mig orden. Tanken att skriva de femtio tusen orden i november har jag nog övergivit, men försöker hålla i vanan att skriva något varje dag. Om än segt. Den som inte orkar läsa kan ju enkelt hoppa över. Varför jag häromdagen hade nittio besökare på bloggen och nära två hundra visningar – vet jag tyvärr inte. Har noterat att flera inlägg per dag skapar flera visningar, och ibland flera besökare – från många länder. Jag gläds åt att vänner både i och utom Europa hittar min blogg. Kina dyker också upp tämligen regelbundet, liksom Förenade Arabemiraten. Där vet jag mig inte ha vänner.