Torsdag 26 november 2020 – tur att jag kan snegla ner till höger och konstatera datum åtminstone. Och torsdag morgon stod det på Jans ”demenskalender” i köket – den som jag till en början inte förstod skulle kunna behövas.

Ännu inga nyheter om Jan, men nu kopplar jag av min oro, lägger undan den ett tag. Känner mig lugn efter en god natts sömn. Gläds över alla vänner som läser min blogg och skickar omtanke, till Jan och till mig. Det värmer och det hjälper faktiskt, i alla fall mig. Och filmen med Lars Lerin, Junior och gäster igår delade med sig av så mycket kärlek och vänlighet att den nästan kändes fysiskt. Ibland är världen precis så vacker, ett ögonblick – eller i det här fallet en timme.

Så här skrev en vän som kommentar till gårdagens blogg: Du kanske borde skriva en bok igen. En om att ta hand om varann när krämporna överskuggar vilj an till kärlek.  Du skriver så uppriktigt att det berör på riktigt. ❤

Något med hennes ord om ”krämpor som överskuggar viljan till kärlek” pratar med mig. För så är det ofta, när orken inte riktigt räcker till. Nu laddar jag därför med kärlek från alla håll, lagrar den för kommande, förmodligen tröttare, tider. Vilar. Gör än så länge denna torsdag något så kallat nyttigt. Bara sitter i min (Jans) fåtölj och slappar med en kallnande kopp te bredvid mig. Har ännu inte klätt på mig, gör det kanske inte idag.

Halv elva tog mitt lugn slut. Igen. Läkaren på Jans avdelning ringde. ”Han är väldigt förvirrad, har inte sovit just i natt, nu är han mycket trött”. Hon ställde frågor om hur han brukar vara hemma, jag svarade så gott jag kunde. De skulle ta blodprover för att se om han har någon infektion i kroppen, för övrigt så väntar man på att det ska bli plats på geriatriken och lite rehabilitering. De ringer igen ”om det är något”.

Kanske hör både sömnlöshet, förvirring och trötthet till när man hamnar på sjukhus och byter avdelning, och människor kommer och går hela tiden. Hon försökte försäkra mig om att det är vanligt. Och jag kan inte påverka någonting – så min oro kostar bara ledsen energi.

Jag har hur som helst bestämt tid för klippning i morgon kvart över två. Och så har jag tvättat några fönster på insidan, dammsugit vardagsrummet, plockat lite. Slängt sopor. Rastlös. Nu fika. Och jag har klätt på mig.