Onsdag 2 december 2020 – läkaren på Danderyd berättar att Jan är stabil; han kan äta lite och dricka med hjälp, antibiotikan behövs inte, han har ingen bakteriell infektion ovanpå covid19. ”En ren covid19” kallade doktorn det. Nu får han observeras några dygn och så kanske åka till geriatriken på Jakobsberg för rehab och stöd. ”Lång väg att gå.”

Jag satt en lång stund och bara skakade. När jag såg att det var Danderyd som ringde vågade jag nästan inte svara. Och så blev jag alldeles skakig. Inser att han inte på något sätt är fort frisk, inser att urinblåseeländet kvarstår, inser att han kommer att behöva mycket hjälp framöver. Ändå. Glad och tacksam över att bo i ett land där åtminstone delar av vården fungerar som den ska. Trots vissa politiker som jag inte ens vill nämna vid namn.

”Köp en trisslott” skulle Ulf ha sagt.

Fåglar idag, hackspett som letar efter nötväckans gömda frön i trädet. Trädkryparen har samma ärende som hackspetten. Svartmes, domherre. Och trappen full av fröskal. Nu eldar jag i spisen, har tagit fram något okänt ur frysen, försöker samla ihop mig. Har mest lust att gå och lägga mig, men gör inte det. Då får jag inte sova i natt. Är trött.

Läser Driving to Detroit – memoirs of a fast woman, av Lesley Hazleton. Tror den kan fånga mitt splittrade intresse en stund. Nils-Petters manus får vänta tills jag är i bättre form. Vedspisen knäpper, jag är glad därför.

Ett lodjur lär ha promenerat i Norrtälje, stackarn. Hoppas hen hittade ut därifrån. Klockan är bara fyra på eftermiddagen.

Om Jan nu tar sig ur covid19 och klarar någon sorts rehabilitering så småningom, så återstår för mig en fråga. Är det jag som smittat honom? Varifrån har han fått sin smitta? Han har inte träffat någon mera än mig, vårdcentralens personal vid influensavaccin och fotvård, och så sjukhusets vid inläggning inför operation. Om jag räknar så handlar det om fem identifierbara människor. Spelar det någon roll? Ja, för mig. Jag har varit och handlat, jag har varit försiktig, men ändå varit där Jan inte varit. Ännu vet jag inte, mitt test har inte besvarats. Kanske är det jag som gjort honom så sjuk.

Klockan är bara kvart över fyra, och jag är färdig för sängen. Lägger mig och låtsas att jag ska läsa, får se hur det går. Har diskat efter middagen, fyllt på vedspisen. Datorn får stå på, har en känsla av att jag kommer att återvända dit i kväll…

Har ännu inte hunnit få något besked om mitt coronatest. Känner mig frisk.

Och är här igen när klockan är sju. Inte kunde jag sova, inte kunde jag läsa.