Söndag morgon

Igår kväll blev det några flera ord. Och i morse hade jag ett meddelande från Sofia, som varit hos farfar. Han var väldigt trött, kanske åker hon dit idag igen. Kram kära sondotter!

Lördag 5 december 2020 – jag har bytt gardiner i köket idag. Likadana som tidigare, men rena. Tunna vita. Känns bra, även om skillnaden kanske inte syns. De är de enda gardiner jag har, förutom rullgardiner. Tycker bäst om att kunna se ut. Om någon ser in får hen skylla sig själv.

Jag tycks tro att jag ska äta bruna bönor till söndagsmiddag, eftersom jag tagit fram sådana ur frysen. Köttfärsbiffar till, köttfärs också på tining i kylen. Vi får väl se.

Jag behöver gå till sängs, känner mig smått yr av trötthet. Ska bara blåsa ut ljus, kanske vänta en stund till om Sofia ringer och berättar om sitt besök hos Jan. Om hon inte ringer i kväll, så gör hon det i morgon. Diskbänken är tom på disk. Bönorna får tina färdigt i kylen. Spisen ska få ett par vedträn till.

Varje kväll nu har jag tagit med mig fårfällen i sängen, den som annars ligger i Jans stol. Gillar tyngden och värmen, och den lena ullen. På något sätt är den trösterik. Ingen katt, ingen hund och inte på länge någon man i sängen, då behövs något annat.

Jag gick till sängs redan vid halv nio, somnade fort och vaknade vid ett. Vaken några timmar, sov igen till halv nio… En ny dag, andra söndagen i advent.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndag morgon

  1. Ulrika Redington skriver:

    En vindstilla söndagsmorgon är det och vaknade som vanligt vid sju när kroppen vill ha medicin. Svepte i mig dosettinnehållet men tittade först på din blogg. Lyckades för ovanlighetens skull somna om lite grann och nu fanns en text och Jans fårfäll blir en bild i mitt inre om hur det är att hitta närhet när man bara kan vänta. Tacksam att du låter oss veta hur du har det och vill inbilla mig att du känner våra tankar och böner från oss som är lagda åt det hållet. Kajorna flyger lågt och väntar in regn och lite mat. Det trogna skogsduveparet vill ha ärtor och tycker nog att vi sov för länge. Att jag borde gett dem en näve eller två redan vid sju som jag brukar. Var rädd om dig. 💙

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s