Nu väntar vi bara

Igår förmiddag ringde Jans läkare. ”Han blir bara svagare och svagare, jag tror inte att han klarar det här.” Ett bra samtal, som slutade med att jag och Erik fick komma upp på avdelningen och träffa honom. Eller snarare ”se honom”, han var lugn, men kunde inte kommunicera på annat sätt än genom att hålla min hand hårt. Han är döende, och jag vill bara att han ska slippa plågas. Han verkar inte ha ont, har inte ångest.

Personalen är fantastisk. Sköterskan igår hade meddelat den läkare som ringde i förmiddags att Jan verkat varmare och på något sätt ännu lugnare efter vårt besök. Den här läkaren bekräftade att man tagit bort hans mediciner, ger honom bara sådant som kan hjälpa honom, syrgas till exempel om andningen blir ansträngd. Nu väntar vi bara.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Nu väntar vi bara

  1. Ulrika Redington skriver:

    Att du fick se honom. Att du vet nu. Att han inte lider. 🙏🏽 Nu håller vi bara din hand.

    Gilla

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack vänner – för ord, hjärta och händer

    Gilla

  3. Fredrik i EU skriver:

    Tänker på er! ❤ Är detta att anse som palliativ vård nu, eller är det fortfarande så att man försöker få honom att klara "krisen"?
    Jag jämför lite med min mamma om du ursäktar mina tankegångar. Kram Margareta

    Gilla

  4. midsommarros skriver:

    ❤️😥❤️

    Gilla

  5. Eva skriver:

    Kram. Tänker på dig ❤

    Gilla

  6. Karin skriver:

    Sorgligt. Hoppas vetskapen att Jan är i goda händer hjälper. Det är av allt att döma en lugn och fridsam process. Som för min Martin. På sjukhuset lovade de att han skulle slippa smärta, ångest och ”lufthunger” och det löftet höll de. Allt var stillsamt, vemodigt och sedan slutgiltigt.

    Gilla

  7. beskrivarblogg skriver:

    Tack Karin – jag hoppas det kan bli för Jan som för din Martin.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s