Igår förmiddag ringde Jans läkare. ”Han blir bara svagare och svagare, jag tror inte att han klarar det här.” Ett bra samtal, som slutade med att jag och Erik fick komma upp på avdelningen och träffa honom. Eller snarare ”se honom”, han var lugn, men kunde inte kommunicera på annat sätt än genom att hålla min hand hårt. Han är döende, och jag vill bara att han ska slippa plågas. Han verkar inte ha ont, har inte ångest.
Personalen är fantastisk. Sköterskan igår hade meddelat den läkare som ringde i förmiddags att Jan verkat varmare och på något sätt ännu lugnare efter vårt besök. Den här läkaren bekräftade att man tagit bort hans mediciner, ger honom bara sådant som kan hjälpa honom, syrgas till exempel om andningen blir ansträngd. Nu väntar vi bara.
beskrivarblogg 
❤
GillaGilla
Att du fick se honom. Att du vet nu. Att han inte lider. 🙏🏽 Nu håller vi bara din hand.
GillaGilla
Tack vänner – för ord, hjärta och händer
GillaGilla
Tänker på er! ❤ Är detta att anse som palliativ vård nu, eller är det fortfarande så att man försöker få honom att klara "krisen"?
Jag jämför lite med min mamma om du ursäktar mina tankegångar. Kram Margareta
GillaGilla
Fredrik – palliativ vård
GillaGilla
💝🌹🍁
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
❤️😥❤️
GillaGilla
Tack min vän.
GillaGillad av 1 person
Kram. Tänker på dig ❤
GillaGilla
Tack för omtanken
GillaGilla
Sorgligt. Hoppas vetskapen att Jan är i goda händer hjälper. Det är av allt att döma en lugn och fridsam process. Som för min Martin. På sjukhuset lovade de att han skulle slippa smärta, ångest och ”lufthunger” och det löftet höll de. Allt var stillsamt, vemodigt och sedan slutgiltigt.
GillaGilla
Tack Karin – jag hoppas det kan bli för Jan som för din Martin.
GillaGilla