Försöker låta bli att fantisera

Lördag 12 december 2020 – ännu en grå dag. Fåglarna har vaknat och sitter på altanplanket, det ryms bara en i taget i fröautomaten. Kanske regnar det lite, ser inte riktigt. Vägen är blöt, fem grader varmt. Vedspisen vrenskas idag, får göra ett nytt försök. Nu brinner den, liksom ljusen på köksbordet.

Har klätt på mig och ätit frukost. Men nu sitter jag bara. Frostar av den ena frysen, hämtar in ved, sätter på en tvättmaskin. Något lite blir gjort. Tror mig lösa ett supersvårt sudoku, men ”din lösning är inte korrekt” – nej, det ska inte vara två sexor i samma rad. Min närvaro i det jag gör är klen.

Inget samtal från sjukhuset. Kvart i elva på förmiddagen. En timme senare är frysen klar att slås på igen. I eftermiddag kanske jag ägnar mig åt frys nr två… Tvätten hänger på syrrans torkställning.

Pratar med ena syrran (hon med torkställningen ovan) – hon ville höra hur jag mår.

Timjan och rosmarin som jag tog hit från landet ser allt tröttare ut. Det är nog för varmt för dem, eller så är de bara färdiga. Två pelargoner blommar med små blommor, morsdagsrosen är vackert grön tillsammans med murgrönan. Den lever och skapar nya blad. Novemberkaktusen har avslutat sitt blommande för i år, de flesta knopparna föll av, några orkade hela vägen.

Jag har städat och plockat i ordning i toalettrummet, slängt gammalt smink, hårgelé, en tom raklödderförpackning. En får stå kvar bredvid Jans rakhyvel. Än städar jag inte ut honom.

Jag klarade supersvårt sudoku i Svenskan. Det enda jag använder den tidningen till. Klockan är bara ett, dimma eller lätt regn växer bort över skogen. När frysen inte verkade börja tina insåg jag att jag stängt av kylen… Apropå att vara fokuserad. Nu tinar det och rasslar.

Sonen har precis talat med sjukhuset, ingen förändring. Han sover mesta tiden. Det tar tid att dö.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s