Och just nu

Kväll 15 december 2020. Försöker begripa vad som pågår, vad jag gör, vad som händer. Idag har jag ställt en kasse med Jans kläder mm från Danderyds sjukhus i karantän, fem dagar i lägenheten. Det går väl bra, ingen kommer att vara där. Jag var där idag, och for hem med diverse från frys och kyl. Utom det jag slängde i soporna.

När jag körde hem, efter att ha lämnat tillbaka trygghetslarmet till den som kom för att hämta det, var det mörkt. Och jag inser att jag inte ska köra bil när det är svart omkring mig, och mycket trafik. Allt gick bra, jag är hemma i mitt hus, spisen brinner och ljusen. Åt några färska räkor till middag, men har ingen vidare aptit. Kanske blir de bra i morgon på räkmacka till frukost.

Grannens under Jan lilla flicka ropade till mig, ”hallå”, när jag gick ner i trappen för att hämta bilen. Jag låtsades inte höra, ville inte prata med henne eller hennes pappa just då. Bara gick. Så lastade jag bilen, fick bara in en kartong av mina böcker, två kvar på Vintergatan. Får ta med pirran nästa gång också.

Jag är vilsen.

Just nu fungerar router och dator som de ska. Har gjort mig av med Avasts program Track…. spårningsletare. Överambitiöst. Allt var farligt, vilket gjorde att jag inte kom in någonstans.

Nu stänger jag av allt för idag. Förhoppningsvis kan jag stänga av mig själv också. God natt önskar jag er alla, och mig.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Och just nu

  1. bergalott skriver:

    ❤ Gonatt lilla Du ❤ Puss och kram.

    Gilla

  2. framgangsbyran skriver:

    God natt
    Min vän ❤️

    Gilla

  3. Karin skriver:

    Tomt och förvirrande, blir det när någon inte finns. Och om dagarna varit fyllda av omsorgsinsatser, som för dig, kan tomheten kännas extra mycket. Som rastlöshet och en känsla av att ”jag borde” … Men nu kan du ju släppa taget. Nu finns andra som kan ta över allt praktiskt och du kan behöva ta hand om dig själv. Det är svårare än man kan tro, men det kan vara ett sätt att komma vidare. Kram!

    Gillad av 1 person

    • beskrivarblogg skriver:

      Karin – du vet ju. Men här är det tomt nu. När Ulf dog ”fick” jag Jan att ta hand om – och nu ska jag släppa taget, och hålla om mig (sköterskan på Danderyd) – men vet nog inte ännu hur man gör, kram till dig!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s