Söndag 27 december 2020 – vaccinering påbörjad i landet. Än så länge i mycket liten och varierande skala beroende på region och planering.

Snön som var vacker igår, regnar bort idag. Det blåser kraftigt, ingenting som lockar ut mig. Det blir stugsittande idag också. Har tagit in mera ved, eldar även om det är runt fem grader varmt ute.

En fasantupp satt mitt på vägen utanför huset, kanske var det den nya sanden som lockade. Eller om det var salt och sand som spreds för en stund sedan.

Idag får jag prata med mig för att hålla min ensamhet ifrån mig. Det är inte bara dagens ensamhet, den framöver spökar också för mig. Och jag vet att jag har söner och syrror och andra som bryr sig om mig, just nu hjälper det inte. Jag tycker synd om mig själv, och det är inget roligt tillstånd. Försöker förvirra mig genom att läsa om Tristans Jones´ En otrolig seglats, plockar lite här och där, rättar till en tavla som hamnat en aning snett. Tar in ved.

Byter sittplats, vid köksbordet när jag skriver, i Jans fåtölj när jag läser. Min husmus har smällt fällan utan att fastna. Jag slänger fällan.

Nu är fasanerna fyra, lite längre bort på vägen. Alltför långt bort för att jag ska se om det enbart är tuppar, men tillräckligt nära för att känna igen deras speciella sätt att springa, när de får för sig att söka skydd i syrenhäcken där borta.

Klockan är halv fyra, det är svart därute. Jag har stuvat potatis till den gravade laxen och middagen. Ljusen på köksbordet brinner, liksom spisen.

I morgon åker jag till Sundbyberg, äldste sonen kommer också dit för att hämta papper och nycklar. Jag ska försöka få tid i tvättstugan. Gå till apoteket och lämna in medicin, ta reda på vad vi ska göra med rullatorer etc.