Svart måndagsmorgon den 28 december, tre grader varmt. Äter frukost när klockan är åtta, planerar att åka till Sundbyberg så snart det blir lite ljusare.

Har just kommit tillbaka hem, efter att ha tvättat och plockat i Jans hem hela dagen, tillsammans med sönerna. Är alldeles slut, utan att ha gjort så mycket – men emotionellt trött, det är jag. Och säkert sönerna också. Det var fint att kunna gå igenom saker och ting och fundera på vad som kan behållas, och vad som kan slängas. Eller återvinnas på något sätt.

Som vanligt gillar jag inte att köra när det är mörkt, men jag ville hem. Och det gick bra.

Ett tag trodde jag att jag glömt nycklarna i tvättstugan i Sundbyberg. Hade tur och mötte en granne som öppnade åt mig. Inga nycklar, men väl tvätt som jag glömt att lägga i torktumlaren. Den hänger nu här, på syrrans tvättställning.

Jag kollade i bilen, inga nycklar, inte i arbetsrummet, inte i köket. Inte i några fickor. En vända till fick mig till sist att se nyckelknippan i ”min stol”, den hade halkat ur fickan där. Det här är ett typiskt stressfenomen för min del. Kommer aldrig att glömma hur min vän och jag jagade igenom San Fransisco på jakt efter min plånbok (detsamma som nycklar i stressiga situationer), hur jag ringde och väckte Jan som spärrade korten. Och hur jag förstås hittade plånboken där den skulle vara när jag lugnat mig.

Nåja, nu är nycklar och jag hemma, jag har tänt vedspisen och tror att den tar sig. Ljusen brinner på köksbordet. Någon sorts frid infinner sig.

Tacksam för fina söner som var med mig idag. Den äldste tog dessutom mina två tunga bokkartonger på pirran ner till bilen. Nu ska de in i huset här, men det får vänta till i morgon.