”Sorgen är randig”

Idag, den 29 december 2020, är det alldeles svart och regnigt utanför fönstren. Svart har det nog inte varit hela dagen, men grått. Jag trasslar med datorn som plötsligt börjar ladda ur batteriet – och ladda via eluttaget fungerar inte som det ska. Är det laddaren som är slut – eller batteriet? Ett nytt batteri kostar ca 900 kr, ny laddare ca 300. Hur vet man vad som är fel?

”Sorgen är randig.” En vän i Näsåker har just berättat för mig att hon fick de orden av en vän när hennes man dött. För mig är det en väldigt tydlig bild av hur sorg fungerar.

Idag, den 30 december, har jag inga problem med laddningen av datorns batteri. Teknik är konstigt. Jag försöker aktivera mitt inaktiverade Spotify-konto – det blir rena ”moment 22”.  När jag försöker logga in och återställa det lösenord jag glömt får jag beskedet att det inte finns något aktivt konto. Och rådet att registrera mig. När jag försöker göra det, får jag veta att det redan finns ett konto med min e-postadress. Rundgång i systemet, Spotify får klara sig utan mig, och vice versa.

Min energi är fortfarande på sparlåga. Sitter mest och glor. Nyss gladdes jag åt först två promenerande fasantuppar nära huset, och så lite efter de andra en tredje som sprang för att hinna ikapp. Det är samma fasaner som jag såg häromdagen på långt håll, undrar om det också finns hönor.

Redigerar ett manus någon timme. Mer orkar inte vare sig kropp eller huvud, just nu. Har pratat med ena syrran och med yngste sonen. När jag nu tar ur hörapparaterna hör jag inte längre klockan på väggen i köket ticka. Skönt. Förmodligen hör jag inte heller om någon annan ringer, men den risken är inte stor.

I morse när jag skulle tända spisen lyckades jag få loss ”underluckan” och stod med den i handen. Ena sprinten var en aning spräckt och därmed lite för stor för det hål den skulle in i. Efter mycket om och men, och användande av ficklampa, hade jag båda sprintarna på plats över respektive hål. Men de gick inte ner. Fram med stora hammaren, och några kraftiga smällar – så hamnade luckan på plats. Om den inte gjort det, hade jag inte kunnat använda spisen. Pust.

Så har jag lyckats koppla en liten Bluetooth-klaviatur till Jans platta som jag ”ärvt”. Men alla hans för mig okända lösenord hindrar mig från att städa innehållet… Jag har i alla fall insett att jag kan öppna min e-post via Telia webmail. Men det vore bra om jag också finge tillgång till Word-programmet. Vet just nu inte hur det ska gå till.

Jag klyver några vedpinnar som ska tjäna som tändvirke. Har lärt mig att slå in yxan och så låta den sitta där den sitter och dunka vedträt i huggkubben. Den som Mats gjorde, som står i köket. Den har jag stor glädje av. Mina döda pratar med mig varje dag nu, kanske en del av det sorgearbete som sägs ska till. Ett energikrävande arbete, jag är trött mest hela tiden.

Dagen har övergått till svart eftermiddag därute. Jag gör just ingenting, och ändå plottrar jag med mycket. Mina tunga bokkartonger är inne i huset via pirran. Den höll som den skulle den här gången. En tom banankartong ligger i bilen, flera finns i källaren. Tanken är att de kan användas när vi så småningom städar Jans hem.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Sorgen är randig”

  1. Isa skriver:

    Hej! Jag måste fråga , är det du som för kanske 10-15 år sedan hade en blogg som handlade om att vara den andra kvinnan?
    Som skrev om en affär med en man , hade en tjejkompis och som var väldigt hemlig?
    Letar efter en sådan blogg och blir snart tokig! Det var den bästa bloggen jag visste 🙂

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Isa, Så var det för länge sedan, har inte kvar den bloggen, minns inte ens vad jag kallade den och numera är livet mycket annorlunda – tack ändå för att du läste då. Och gott nytt år!

      Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Isa – när jag letade bland mina blogginlägg här på beskrivarblogg hittade jag en text – Den andra kvinnan. Du kan nog också hitta det inlägget om du letar i mitt arkiv, 2011-06-17. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s