3 januari 2021 – nu när klockan redan är halv elva har det ljusnat och det går nästan att tro att det finns en sol bakom molnen österut. Lätt snöfall som nu avtagit. Jag har ägnat mig åt att spänta tändved, och ta in mera ved. Ätit frukost, suttit en stund utan att göra någonting. Jan och begravningen är i mina tankar, men också andra människor som jag förlorat på olika sätt. De som lämnat livet här på jorden, och vänskap som tagit slut. Sorg i båda fallen.
Eftersom det inte är några fåglar här, är fröna förmodligen slut. Går ut med mera om en stund.
Klockan fyra har jag ätit middag, murkelpaté med rödlökscumberland, sallad och tomater. Ost efter. Jag vet inte vad jag kan ta mig för resten av den här söndagen (?). Vill inte vara med, men är det förstås. Har skrivit något till Jan som jag inte tänker läsa idag, kanske i morgon. Jag andas dock. Och hör spisen knäppa. Idag har varit en späntvedens dag, flera vändor med yxan som gick bra. Det betyder ”utan skador”. Snart ska jag diska det lilla som är att diska. Fåglarna får vänta på sina frön till i morgon. Nu är det för mörkt.
Jag är för mörk.
beskrivarblogg 
Konsten att göra ingenting, skulle jag kunna skriva en hel avhandling på. Doktorera i ämnet s.a.s. 😉
Du späntar iaf stickor och min prestation är att gå fyra vändor om dagen med Bamse.
Det är illa nu. Inte 17 trodde vi det en gång – då när livet var ungt och syntes oändligt.
Jag har iaf rekommenderat din blogg till en jag tala med i telefonen i går kväll. En som hade svårt att hitta fram till något givande läsbart. Därav.
Talade inte om att jag själv har en blogg men kanske hon hittar mig. Vem vet?
Kom av mig att skriva för nån dag sedan. Blev så jä..a arg på Eliasson som i mina ögon hädar alla som fått lämna livet i ensamhet, utan att dessa säkert tyckte det var nödvändigt att få ha sina kära omkring sig i den sista stunden. En gammal stofil som flyttas från det ena departementet till det andra för att han inte klarar jobben och att det är en omöjlighet för regeringen att bli av med fanskapet. (du ser… jag blir så arg så jag skriver fula ord). Bäst jag slutar men kanske det är bra att inte gulligulla för mycket, för det är inte bra det heller.
Du vet att jag är med i tanken och jag vet att det fortfarande rör sig omkring dig. Tids nog infaller den stora tystnaden då alla anser att nu, nu har det gått så länge om så nu mår hon säkert bra. Då gäller det att spotta i nävarna och försöka få fotfäste alldeles själv. Usch… det blir då det.
Löv jo ❤
GillaGilla
Kära vännen min, är så tacksam att du är med mig i tanken. Dina funderingar kring bl a Eliasson som far från hög post till annan instämmer jag helhjärtat i. Det är skamligt. Kul att du rekommenderade min blogg, kanske kan jag vid tillfälle rekommendera din? älskar dig också, hoppas vi kan ses inom en snar framtid – i veckan som kommer är det begravning… det ser jag inte fram emot, liksom inte heller jobbet därefter. Kram på dig
GillaGilla
En så ”nära” begravning är såklart tung och jobbig, men också förvånansvärt välgörande. Inte så att allt blir ”bra efteråt”, men det är i alla fall ett slags avslut.
Du med din förmåga att inse och uttrycka dina känslor kommer att ha något bra och minnesvärt att säga om Jan på begravningen. Och det som kommer sedan kan du kanske överlåta till andra i viss mån? Var rädd om dig!
GillaGilla
Tack Karin – jag ska försöka låta bli att lägga mig i resten, men jag vill just nu att det vore några dagar ”efter” – jag tror som du, det kommer att kännas lättare när fredagen är över
GillaGilla