Måndag 4 januari 2021 – vanlig måndag väl? Ingen helg eller så? I morgon (har kollat) är det trettondagsafton och onsdag trettondag, torsdag ska jag röntga mig på Norrtälje sjukhus, och på fredag begraver vi Jan. Nu har jag logistiken klar för mig, åtminstone för ögonblicket.

Spisen brinner, men inte ljusen. Spar lite på dem nu, har bara fyra kvar. Fåglarna har fått nya frön, men har inte hittat hit ännu. De är väl sura på mig som inte serverade något igår. Torr ved från källaren intagen i huset, lite snöfuktig ved från vedboden flyttad in i källaren. Så här håller jag på. Försöker tänka också, går så där. Skrev ändå några rader till Jan igår, tror de får duga som stolpar i min trötta hjärna när jag vill prata om och till honom på fredag.

Talar med äldste sonen som var ute och jagade med sitt gamla jaktgäng igår, Mats var med i form av sin dotter. Fint att hon fick följa med, hon känner ju ”gubbarna” sedan gammalt. I övrigt har sonen läget inför begravningen under kontroll, vi gör ingenting i lägenheten nu under veckan, det får vänta. Mäklare ska kontaktas, lägenheten värderas, ska den tömmas före visning eller inte? Med mera.

Nyss gjorde jag kaffe, nu står det kvar på diskbänken… Så virrig är jag hela tiden, utom faktiskt när jag samlar ihop mig och sätter mig med det kundmanus jag redigerar. Då går jag in i den världen och min egen lägger sig till ro ett tag. Tills rumpan säger ifrån och inte vill sitta still längre.

Letar efter mitt Helly Hansen-underställ, hittar det inte. På landet antagligen. Däremot hittade jag ett par stora varma fleecebyxor med resår i midjan, inte bara en sådan där hopplös snodd. Dem har jag nu på mig efter duschen. Sköna. Inte särdeles vackra, men det är bara jag som ser mig.

Nu har jag sett en indisk film, Hotel Salvation, på SVTplay. En fin film om en man och hans son, och hur fadern så småningom fick dö i Varanesi. Nu är jag nöjd för idag, har pratat med ena systern min i Uppsala, och med yngste sonen. Säger tack för mig.