Epitafium

5 januari 2021 – en kort promenad i eftermiddagssolen. Jag har ägnat mig åt det jag vill säga till och om Jan på fredag. Skrivit ut det, annonsen och sångtexterna. Tänker mig att vi alla ska ha några sidor att hålla i därinne i kapellet. Om jag inte kan prata så kan söner, svärdotter och barnbarn läsa.

Har också kollat att jag får hela 80 kr mera i pension nästa år. Hurra!! Det gäller att få några redigerings- eller korruppdrag… Tur jag har Bokbörsen som passiv inkomstkälla, liten men ihärdig.

Försöker komma ihåg vad jag behöver ha med mig när jag åker in till Norrtälje på torsdag för röntgen. Vill inte behöva åka tillbaka hit hem innan jag åker vidare till Sundbyberg.

Just nu har jag fläkten på högsta fart, hade inte stängt spisluckan helt och veden låg där och kolade. Lite rök i köket, men inte tillräckligt för brandvarnaren i hallen.

Nu, när klockan är fyra på eftermiddagen, är himlen mörk, molnig och hotfull. Snö? Solen är borta, men dagen har varit ljusare än tidigare. Säkert vet någon hur många minuter ljusare den varit. Går det att mäta ljus i minuter? Just nu gör det nog det, i detta mörka nordliga land.

Jag tänker på hur jag, nu när jag sitter i Jans fåtölj här i köket, har lagt dit två fårskinn. Jag vågade inte ha dem där tidigare. Jag har också svängt fåtöljen så att golvlampan lyser bättre på det jag läser. Jan läste inte på slutet. Jag funderar ändå på hur jag gör det bekvämt för mig, det som kanske också varit bekvämt för honom. Och bestämmer mig för att strunta i skuld och skam, som tidigare i livet. Det jag gjort nu, i Jans liv, har kommit ur en vilja att bistå honom. Om jag inte begrep hur jag kunde ha gjort det bättre, så är det så. Spelar ingen roll alls nu.

Ordet ”epitafium” dök upp i min hjärna. Jag visste inte medvetet vad det betydde, googlade och fick förklaring ”hörande till grav”. Visst är livet och internet fantastiskt (liksom mitt huvud).

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Epitafium

  1. bergalott skriver:

    Ca 20 – 25 minuter tror jag. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s