Idag, 13 januari, är det en månad sedan Jan dog.

Tisdag 12 januari 2021 – snöar lite, runt nollgradigt. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska åka in till Norrtälje och handla, eller inte.Somnade vid tolvtiden och sov till halv åtta. Kanske vänta till fram på dagen så att det hunnit plogas. Behöver lämna Bokbörsen-böcker.

Försöker tända spisen utan att få rök i hela huset. Går så där. Veden har nog blivit lite blöt. Späntar tändved och välsignar Mats huggkubbe här i köket.

Tio över elva har jag städat skafferiet, slängt för gammalt och fått ordning, ett tag. Satt upp brandvarnaren igen.

Har befriat bilen från snö och is. Och tagit in ved. Är alldeles andfådd, coronasviter? Åkte sedan till Norrtälje och gjorde de ärenden jag hade. Nu är jag hemma igen. Sex grader kallt, men ingen snö när klockan är strax efter fem.

Så småningom blev det onsdag. Re-flux eftermiddag och kväll, Resorb idag. Mår fortfarande dåligt, törs inte äta något mer än gröten i morse.

Och spisen vill inte. Fast nu brinner det. Har jobbat lite med kundmanuset, och också legat och vilat någon timme.

Jag har just suttit lika stilla i Jans stol som musen vid fällan. Efter en stund lyckades den slicka i sig vaniljpulvret och sockret (fick tips på Clas O), fällan smällde inte. Så hoppade den upp bakom spisen och försvann. Nu är fällan gillrad igen, med bacon. Jag köpte musfällor och Resorb när jag var in till Norrtälje och lämnade tre böcker. Jag är faktiskt smått fascinerad av dessa smarta små varelser, inte så att jag vill ha dem springa över min säng (som i natt), men att få se dem. Både ute och inne. Naturens under, de också.

Medan jag skrev försvann hälften av baconbetet… Och nu är musen förmodligen mätt, för den syns inte till. Slutsats – musen är smartare än jag. Hoppas den håller sig borta från min säng i natt.