14 januari 2021

Snö. Vackert, vitt och mycket. Ljust. Ska pulsa ut med frön till fåglarna om en stund. Igår fick jag efter ytterligare mejl klart för mig att Jakobsbergs-geriatriken betalat ersättning för den i september bortslarvade hörapparaten. Betalningen sägs finnas på Jans, numera hans dödsbos, konto. Bett sonen kolla. Det tog dem bara fyra månader att bestämma sig…

Har köpt nya munskydd, yngste sonen fick ta de jag hade. Han åker från sitt jobb i rusningstid. Till jobbet far han så tidigt att det inte är många i tunnelbanevagnen.

Har pulsat, med fågelfrön och ved. Nu en ostbit i musfällan. Spisen ryker in, fågelbo i skorstenen? Veden är torr och brinner, kolar inte enbart. Brandvarnaren ylar, jag tar ner den, igen. Korsdrag, fönster och ytterdörr lite öppna. Tur att det inte är kallare än det är, 2 grader minus.

Himlen blir plötsligt lite blåare, solen är inte framme, men märks ändå bakom den disiga himlen. Och fåglarna har snabbt hittat till den påfyllda fröautomaten. Musen har inte smällt fällan, har inte kollat om den ätit upp ostbiten.

Har ägnat ett par timmar åt ett kundmanus. Nu tänker jag vara lat resten av den här dagen.

Samtal från läkaren angående DT-röntgen häromsistens. Bråcket på blodåder till en njure visade ingen förändring, behöver inte kollas igen. Men när jag talade om att det var något med gallgångar då för ett par år sedan, och att jag nog känt av det (mina så kallade reflux-attacker) så fick jag beskedet att det skulle utredas. Jag kommer att få kallelse till fortsatt undersökning, och det är bra. Även om jag tänker att de kanske kunde gjort detta redan då för två år sedan.

Det fortsätter snöa, fåglarna äter frön i snabb takt. Vad musen gör just nu vet jag inte, funderar på hur jag kan blockera tillträdet den har från bakom spisen. Plocka bort de brädlappar jag lagt dit och som inte fungerar. I stället försöka få dit en ”vägg” över mellanrummet mellan spis och kakel. Silvertejp, har nog något som kan tänkas fungera i källaren, några skivor från mörkläggningsfesten på gården när ”nye” ägaren var ny. Om jag kan kapa dem är en annan fråga, kapen börjar bli slö och oslipad. Jag lär få se nästa gång jag går ner till källaren.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 14 januari 2021

  1. bergalott skriver:

    Den där musen tycker jag du ska skaffa en hamsterbur till och ha den som sällskapsdjur. Har den inte bevisat tillräckligt, att den inte är ämnad att dö under din hand. Möss är kloka djur 😉 ❤
    Puss o kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Att musen är klok har jag redan insett. Men att ha den instängd som en hamster är nog inte vad jag klarar. Om den ska dö, så gör jag vad jag kan för det. Snabbt och förmodat inte så pinsamt. Men du har rätt, den har visat mig (om det är en eller flera) att den är smart, mycket klokare än jag… Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s