Torsdag 4 februari 2021 – klädde av bilen all snö tidigt i morse och körde in till Norrtälje för röntgen. Det gick bra. När jag kom hem insåg jag att jag glömt att logga ut från parkeringen, och liksaså glömt att hämta sjukresekort på vårdcentralen… Men jag postade böcker, slängde grovsopor och sorterade sopor (på två olika ställen).
Just nu ingen snö, och ungefär fem grader kallt, i morse drygt tio. Fåglarna (och utemössen) har fått solrosfrön och jag har tagit in ved. Husmusen har inte synts till, i natt var kompostpåsen tom och jag gillrar inte längre några fällor. Killarna som plogar här på gården har varit så bussiga, de har skottat en liten väg från grindhålet till trappen, och tagit bort snön från bilens parkeringsplats, och gjort en väg också därifrån till trappen. Tacksam.
Fot och tår fortsatt blå, men rörliga och gör inte ont. Ser bara läskigt ut, men det är bara jag som ser.
Jag tänker fira mig i kväll, med bubbel och Picards små smördegsknyten med olika fyllning. Var frestad att köpa ostron idag på Ica, men dels är jag inte expert på att öppna dem, dels är det faktiskt urtråkigt att äta ostron ensam. De kräver gott sällskap. När jag var på Ica skulle jag hämtat min födelsedagstårta, men det glömde jag också.
Nu har jag städat lådan under elspisen, musen/mössen hittar isolering i spisens baksida som de släpper i lådan, bland annat. Där ligger bara en gjutjärnsstekpanna och en pannkakslagg, som är lätta att diska. Men jag slutar snart tycka att musen är söt. Vad händer när de rivit loss all isolering? Något finns den väl där för? Blir spisen brandfarlig?
Det får nog bli effektivare fällor i alla fall…
Fredag 5 februari 2021 – snöar, 6 grader kallt. Äter min havregrynsgröt i skenet av mina sju ljus på köksbordet. Inga musvisiter (veterligt) i natt, ingen mat framme.
Jag har använt dagen till att lägga in ännu ett lass med böcker på Bokbörsen, och sortera och gå igenom mina CD-skivor – vad vill jag behålla, vad kan jag kanske sälja på Bokbörsen. I morse gladde jag mig åt en bra bokförsäljning där, men när den beställande damen fick veta att hon måste betala i förskott ångrade hon beställningen. Alla som inte har sin adress folkbokförd får en begäran om förskottsbetalning från Bokbörsen.
Nu är det solig eftermiddag, och inget snöfall just för ögonblicket.
Och plötsligt är det lördag förmiddag, soptunnorna står på plats igen efter gårdagens tömning, ved är intagen. En kort promenad i ett ögonblicks sol innan det började snöa igen. Middag idag blir fiskgratäng, det som blev över av gårdagens hemlagade potatismos, plus lax och dillsås, kanske några räkor bredvid.
Har löst DNs supersvåra sudoku. Läser om gamla böcker, vissa går att läsa om, andra åker tillbaka in i hyllan snabbt. Numera orkar jag inte läsa tramsiga historier, med klent beskrivna personer och händelser, och alltför ofta dålig översättning. Är trött på alla böcker om ”den lilla bokhandeln, det lilla huset vid havet, alla ensamma hjärtan”.
Det är mörkt utanför fönstren, och jag ser inte om det snöar. Gör inget, jag tänker inte gå ut. Fiskgratängen var oväntat god, räkorna fick ligga kvar i frysen, men jag stekte några färska champinjoner till lax och potatismos, och använde en färdig citronsås ovanpå alltsammans. Fungerade. Kvart över fem har jag redan ätit. Ljusen på köksbordet brinner. Skrivandet får räcka för den här gången.
”Är trött på alla böcker om ”den lilla bokhandeln, det lilla huset vid havet, alla ensamma hjärtan”. 😀
Det finns inget slut på just den lektyren, men av en händelse fick jag låna en bok, en verklighetsskildring av en kvinna här i min stad. Gunillas man försvann, heter den. Mycket ovanlig och hon Gunilla hade fått hjälp att skriva den av en kompis som var journalist på Aftonbladet. De hjälptes åt utifrån Gunillas dagboksanteckningar som hon skrivit under dryga tio år. Då, fast hon hade fått honom dödförklarad, dök han upp. Helt otroligt. Då hade hon ensam slagits med myndigheter och dragit fram två barn och han vare sig ville eller behövde ta något som helst notis om det hela.
Letade upp henne på facebook, Gunilla Söderholm, och gav henne en eloge för vad hon klarat av på sin vandring och att boken var bra.
De bästa historierna är sanna, står det på framsidan som förlaget lagt dit och jag håller med.
Ändå håller jag på med en fantasia och försöker leta fram fakta i trakterna mellan Halland och Bohuslän, dit jag ska lägga ett slag som jag vet Lennart pratade om. Men inte går det att ringa till honom inte. Nänä… nu är det google som gäller 😀
Kram på dig ❤
GillaGilla
Såg artiklar om den där kvinnan och hennes ”döde” man – vilkeet ärkekräk. Fortsätt du med din fantasia, lägg slaget var du vill och när du vill – det får man när man fantiserar! Kramar till dig också kära vän
GillaGillad av 1 person