Alla de där hjärtana

Söndag, 14 februari 2021 – klockan är bara nätt tio och i morse gick det inte ens bra att äta havregrynsgröt. Gallkänning efter en liten stund, en slurk Gaviscon och tillbaka i sängen. Nu bättre. Har kallelse till kirurgmottagningen i Norrtälje 25 februari för samtal om eventuell operation. Bra. Enligt magnetröntgen ”gallstenar, men inga farliga förändringar”.

Har fyllt på fågelfrö. Just nu gnistrar snön i solen, det är bara några grader kallt, himlen är blå med bara några ulliga vita moln. Borde alltså gå ut… Det gjorde jag, en halvtimmes promenad.

Mitt sovrum omfattar numera inte mindre än sju bokhyllor, tämligen välfyllda. Jans tidigare sovrum här i huset är för närvarande lager för diverse pinaler från hans (och vår) tidigare lägenhet. Två kistor som ska till syrrorna i Uppsala, några kartonger med böcker som förmodas kunna säljas à 1 krona styck på loppis, någon gång. Plus lite annat. Mina böcker från Atlantis Klassiker ligger fortfarande i sofforna i det som möjligen kan kallas vardagsrum. De ska dammas av innan de registreras på Bokbörsen.

Jag sitter i köket med ett pussel som upptar större delen av köksbordet. Mina sju ljusstakar får ännu plats, liksom datorn och tallrik etcetera när det är dags för ätande.

Jag försöker läsa om böcker från alla mina bokhyllor, men blir bara trött på alla skildringar av överklassliv, eländes liv, lycka och olycka. Skittrist. Nu gör jag ett försök med Ludlum´s The Janson Directive.

Har ätit min middag, densamma som igår, lergrytekyckling med god currysås, och kokt potatis idag, ris igår. Chèvre-ost och en bit Dajm till efterrätt. Det mörknar därute. Haren var här en vända även idag, annars inga vilddjur. Ludlum åker tillbaka till bokhyllan, jag försöker med Sidney Sheldon´s en bok som jag redan glömt namnet på…

Spisen brinner i alla fall nu, det verkar som om den behöver en halv dag på sig att tända.

Min tillvaro är urbota tråkig. Jag behöver för all del ta hand om mina basbehov – mat, dryck, hygien, sömn. Jag behöver också se till att förpacka och skicka de beställningar som kommer in från Bokbörsen. Och betala de räkningar jag ska. Liksom ta blodprov och följa instruktioner för besök på sjukhuset i Norrtälje, slänga sorterade sopor, ställa ut kompost- och soptunna varannan fredag. Mata fåglarna, glädjas åt dem och tvätta emellanåt. Städa hjälpligt.

Urbota tråkigt. Hur står jag ut? Hur står någon ut?

Pandemin och livets gång gör saker med oss, med mig i alla fall. Och då har jag ändå ingen älskad människa att längta efter och inte kunna träffa – som andra beskriver det. Mina älskade är döda, inte mycket att längta efter, ”bara” sakna och sörja. Mera definitivt än att ha en älskad man i Tyskland, eller en sam- och särbo i Danmark (eller så), som konstnären och protesteraren Wilks med livvaktsskydd skrev om idag. Tillvaron är absurd för så många av oss.

Jag vill inte att mitt liv ska sluta i det här konstiga. Jag vill ha tillbaka mitt liv, igen. Igen, efter att ha fått det tidigare, när jag skrev om mitt spelmissbruk och kunde sluta. Nu har jag inte gjort någonting, har inte svikit någon, har inte ljugit och bedragit – och ändå sitter jag i skiten. Det gör många andra också, utan skuld. Ingen av oss har skuld i det här pandemisammanhanget. Bara om vi inte ser till att hålla avstånd och göra vad vi kan för att inte smitta eller smittas.

Nu ska jag strax se Rapport och därefter blir det sängen. Kanske kan jag sova åtminstone några timmar innan jag vaknar igen – och förhoppningsvis somnar om. Vet att det är för tidigt, men har inte bättre för mig.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Alla de där hjärtana

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Kramar och tankar 💖

  2. Lollo skriver:

    Det blev ett ”Gilla”, men jag var i valet och kvalet om jag skulle klicka på den där genvägen till att ge en ”webbsignal” om att man läst och tagit in. ”Gilla” betyder ju inte bara att man gillar något numera, så det blev klick på den till slut. Man kan ju också gilla olika saker i ett inlägg, och jag gillar att du uttrycker känslorna som du gör. Du uttrycker dig också så att det berör.
    Hoppas att det lättar när våren gör sitt intåg.
    Kram ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s