Onsdag 17 februari 2021 – halv åtta är det fortfarande lite grått ute. Och slut på fågelfrön, men fåglarna får vänta tills mitt te är uppdrucket och jag påklädd. Gröten med äpplesylt har jag ätit. Ordet äpplesylt känns konstigt, men vad kallas lättkokta äppleklyftor som inte mosats?

Idag ska jag ut med den stora mattan ur bilen och ner med den på snön, rätsidan ner. Bara det lär kräva sin kvinna och hennes armstyrka. Därefter blir det att vanka fram och tillbaka över mattan, och banka med snöskyffeln i brist på piskkäpp/mattpiskare. Och sedan ska mattan in, helst tämligen snöfri.

Någon undrade om den soffa jag annonserat ut på FB var ”nersutten”. Svar, gott skick. Hade lust att fråga om hen trodde att man får en ny soffa för 400 kronor… Och spegeln, annons 100 kronor, fick frågan ”kan du sälja för 50”. Svar nej. Det blir väl sopstationen för båda. Stackars sonen som får ordna det.

Det blev både blodprov och antikroppstest idag på Norrtälje sjukhus, en tillmötesgående sköterska fixade båda när jag ändå var där. En vända till sopstationen med bland annat den gamla golvlampan. I morgon Sundbyberg igen, kanske hinner jag tvätta några trasmattor i den stora tvättmaskinen i tvättstugan. På fredag förmiddag tandläkaren…

Den stora mattan blev riktigt fräsch av snön (som antog en smutsig färg) – nu ligger mattan i vardagsrummet, den gick precis in. Och det ser trevligt ut.

Musen åt leverpastej i natt, jag ger mig inför denna mus överlevnadsförmåga. Musen vinner. Men i natt blir det möjligen ett bananskal, inget annat.

Efter lunch har jag ägnat mig åt att registrera alla mina ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” på Bokbörsen. Har redan sålt två av dem. Men nu får jag ge mig, har inte plats i mina hyllor för flera böcker. Om alla 3 750 böckerna ska säljas behöver jag leva sisådär femtio år till…

Har pratat med syrran, den ena, hon med galla, som jag. Vi kollar om vi mått hyfsat, eller om vi kräkts. Ibland är det si, och ibland så. För ögonblicket lugnt på båda fronter. Skönt att andra syrran slipper detta.

Det enda vilddjur som passerat idag är samma gamla hare som de flesta dagar. Något säger mig att haren är gammal, fråga mig inte vad. Kanske att den har överlevt ett tag? Det är nog ett mått på ålder, att ha överlevt ett tag.

Den här syrran, hon tyckte jag var så effektiv. Tror inte det handlar om det, mera att jag är så omåttligt envis, ger inte upp. Vad det vara må. Om det nu handlade om 40-50 böcker som skulle in på Bokbörsen hellre än slängas, så gör det, Så gjorde jag det. Pust. Envishet, möjligen inte effektivitet.

Snart kan jag se Rapport, och därefter blir det sängen. Som vanligt med en bok redo att läsas, men som hamnar i hyllan bredvid sängen, tillsammans med glasögonen. Det är mycket sällan som jag läser i sängen, ändå är det något som får mig att ta med mig den som som är aktuell, och lägga den åt sidan. Ett värmeljus brinner alltid på köksbordet så länge det kan. Ibland vaknar jag till under natten och förundras över att det fortfarande brinner.