Ljus som brinner länge

Onsdag 17 februari 2021 – halv åtta är det fortfarande lite grått ute. Och slut på fågelfrön, men fåglarna får vänta tills mitt te är uppdrucket och jag påklädd. Gröten med äpplesylt har jag ätit. Ordet äpplesylt känns konstigt, men vad kallas lättkokta äppleklyftor som inte mosats?

Idag ska jag ut med den stora mattan ur bilen och ner med den på snön, rätsidan ner. Bara det lär kräva sin kvinna och hennes armstyrka. Därefter blir det att vanka fram och tillbaka över mattan, och banka med snöskyffeln i brist på piskkäpp/mattpiskare. Och sedan ska mattan in, helst tämligen snöfri.

Någon undrade om den soffa jag annonserat ut på FB var ”nersutten”. Svar, gott skick. Hade lust att fråga om hen trodde att man får en ny soffa för 400 kronor… Och spegeln, annons 100 kronor, fick frågan ”kan du sälja för 50”. Svar nej. Det blir väl sopstationen för båda. Stackars sonen som får ordna det.

Det blev både blodprov och antikroppstest idag på Norrtälje sjukhus, en tillmötesgående sköterska fixade båda när jag ändå var där. En vända till sopstationen med bland annat den gamla golvlampan. I morgon Sundbyberg igen, kanske hinner jag tvätta några trasmattor i den stora tvättmaskinen i tvättstugan. På fredag förmiddag tandläkaren…

Den stora mattan blev riktigt fräsch av snön (som antog en smutsig färg) – nu ligger mattan i vardagsrummet, den gick precis in. Och det ser trevligt ut.

Musen åt leverpastej i natt, jag ger mig inför denna mus överlevnadsförmåga. Musen vinner. Men i natt blir det möjligen ett bananskal, inget annat.

Efter lunch har jag ägnat mig åt att registrera alla mina ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” på Bokbörsen. Har redan sålt två av dem. Men nu får jag ge mig, har inte plats i mina hyllor för flera böcker. Om alla 3 750 böckerna ska säljas behöver jag leva sisådär femtio år till…

Har pratat med syrran, den ena, hon med galla, som jag. Vi kollar om vi mått hyfsat, eller om vi kräkts. Ibland är det si, och ibland så. För ögonblicket lugnt på båda fronter. Skönt att andra syrran slipper detta.

Det enda vilddjur som passerat idag är samma gamla hare som de flesta dagar. Något säger mig att haren är gammal, fråga mig inte vad. Kanske att den har överlevt ett tag? Det är nog ett mått på ålder, att ha överlevt ett tag.

Den här syrran, hon tyckte jag var så effektiv. Tror inte det handlar om det, mera att jag är så omåttligt envis, ger inte upp. Vad det vara må. Om det nu handlade om 40-50 böcker som skulle in på Bokbörsen hellre än slängas, så gör det, Så gjorde jag det. Pust. Envishet, möjligen inte effektivitet.

Snart kan jag se Rapport, och därefter blir det sängen. Som vanligt med en bok redo att läsas, men som hamnar i hyllan bredvid sängen, tillsammans med glasögonen. Det är mycket sällan som jag läser i sängen, ändå är det något som får mig att ta med mig den som som är aktuell, och lägga den åt sidan. Ett värmeljus brinner alltid på köksbordet så länge det kan. Ibland vaknar jag till under natten och förundras över att det fortfarande brinner.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ljus som brinner länge

  1. bergalott skriver:

    Roligt att höra från dig. Dina dagar löper på som här, fast mina är inte lika effektiva. Jag har också en matta som jag funderat på att lägga ut i snön, men jag kommer aldrig att klara det. Den är alldeles för tung. Sen har den fläckar och det är nog bara en kemtvätt som kan klara det.
    Idag har jag drabbats av rinnsnuva och nyser som attan emellanåt. Sovit middag i två timmar efter intag av medikamenter och det hjälpte lite – för några timmar. Nu är det kväller och jag längtar tillbaka till sängen. Funderade nyss på om jag skulle skriva något på bloggen men det stod still i skallen. Klart som 17 det – den läcker ju 😉
    Vad böcker beträffar äger jag inga. De som finns är utlästa flera gånger om men jag kostade på mig en bok om Sandbyborg. En lite skönlitterär om händelserna om vad som kunde ha hänt där på Öland en gång för länge sedan. Ska bli intressant att läsa – när den väl kommer i brevlådan. Lite samtida med mina romanfigurer som jag faktiskt har fått igång lite, men räknar inte med att få den utgiven, utan det får väl bli en liten egenutgivning så småningom – som vanligt.
    Nu fick jag skriva lite och det kändes bra. Kommunikation är halva födan… tja du vet vad jag menar.
    Kram ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen, alla sorters ”prat” är förmodligen hjälpsamt, i alla fall behövt. Skriv du din bok, det låter spännande det du håller på med – här är det enbart effektuerande av diverse slag och på fredag trekvart hos tandygienisten och en och en halv timme med tandläkaren. Någon kanske hjälper mig därifrån… Hoppas snuvan ger sig, jag har inte fått besked om antikropparna ännu och inte vet jag vad det skulle göra för skillnad. Vet inte varför jag hela livet samlat på mig böcker, men tror att det har att göra med den fristad jag fann på bilblioteket i Avesta, där ”bodde” jag. Nu saknar jag möjligheten att besöka biblioteket – det är stängt. Visst, du kan låna digitalt – men jag gillar att hålla i böcker. En annan gång. Kram

  2. midsommarros skriver:

    Kanske din äppelsylt kunde kallas kompott?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s