Säger till mig själv att jag inte ska elda i spisen. Kollar draget vid sotluckan med lite brinnande papper, det verkar fungera. Ändå så ryker det in. Inte tillräckligt drag. Köldpropp (kall luft som den lilla värmen nerifrån inte orkar trycka undan) eller kaja, det är frågan. Spisen får nu vara kall tills sotaren kommer om några veckor. Hoppas mildvädret håller i sig…

Nu ska jag åka och posta böcker, Bokbörsen-beställda böcker. Tyvärr inte min Free Spin, som jag har alltför många exemplar av.

Handlade färsk laxsida, och har delat upp den – två bitar för gravning och resten blir andra rätter. Glömde köpa dill, det får bli på torsdag när det är läkarbesök. Laxbitarna ligger nu i frysen. Har vädrat ut både värme och röklukt och eldar inte.

Tankat bilen, full tank ska räcka 77 mil enligt displayen i bilen. 15 kr litern, det är dyrt med bil. Och tämligen nödvändigt när man bor som jag. Visserligen klarade jag mig med cykel och buss i början, för tio år sedan. Men det var då. Cykeln har åkt till sopstationen, och jag har blivit latare – eller åtminstone äldre.

Nu har jag rört ihop kakdegen. Degkrokarna ligger kvar på landet, så armarna fick jobba. Väntar nu bara på att ugnen ska bli varm. Första plåten in och ut, värmen verkar ojämn. En kaka längst in ser väldigt ofärdig ut, jämfört med de andra. Någon bagare är jag inte. Men god var den jag provsmakade.

Klockan är bara kvart i tre. Ibland har dagarna alldeles för många timmar för min rastlösa själ, eller kanske snarare kropp och knopp.

När jag letade efter bilder på morfar Erik i förmiddags, hittade jag en massa kort som jag glömt att jag hade. Ulf och jag, i båten, på ön, i lägenheten på Drottningholmsvägen, i Rålambshovs-parken, i huset i Västmanland. Jag skrattar och ler på snart sagt varje bild. Och han med. Jag påminns om hur han tyckte om att baka och laga mat. Och att vi hade roligt tillsammans, tills vi inte hade det längre. Men fick till det ändå till slut…

Nu har jag nog glömt, igen, hur det går till att leka. Ulf lärde mig det.

Kakburken är full, jag har ätit två och ska inte äta flera. Smör och socker är förmodligen inte det bästa för en opålitlig galla (som ändå hållit sig lugn sedan i förmiddags). Kakburken står nu i frysen, kanske hindrar det mig från att norpa flera kakor.