Lördag 27 februari 2021 – lyckades få in två stora byngliga madrasser i bilen, vikta på längden med en sopsäck i vardera änden. In med halva genom bakluckan, vik in resten. Jag lovar, det var inte lätt men det gick. Och jag får fortfarande plats framför ratten så småningom. Har just insett att jag sovit min sista natt i det här före detta hemmet. Månen och den omedvetna insikten kanske var det som gjorde att jag vaknade flera gånger än vanligt i natt.

Snart kommer son och sonhustru, sonsöner? för att röja ut det som ska slängas och lasta sådant som ska till landet eller hem till mig. Yngste sonen får hålla sig undan med sin förkylning.

Halv fem är jag hemma hos mig igen. Sonsönerna kom också, och alla hjälptes åt. Nu är lägenheten tom och klar för städning. Jag har lämnat ifrån mig nycklarna. Kommer aldrig dit igen. I mitt hus finns nu diverse lämningar från ett tidigare liv. På måndag kommer sonen hit med ännu en säng, när corona tillåter det kan jag ha nattgäster. Jag är nöjd, tacksam över att alla ställt upp så fint, och trött, både fysiskt och mentalt.

I morgon söndag ska jag inte göra någonting, möjligen en hovmästarsås till den lax jag gravat och kanske äter till middag. Idag får det räcka med den hamburgare som min kära sonhustru fixade när vi jobbat klart och allt var antingen kört till sopstationen, i min bil, i sonens eller på sonens släp, eller i någon av sonsönernas bilar. Slut för idag.