Tisdag 2 mars – båda köksfönstren tvättade på insidan, det ena även på utsidan. Eftersom de målades igen förra våren så kan jag inte tvätta emellan… Mitt sovrumsfönster också rent på utsidan, resten återstår – liksom övriga fönster. Och väggen ovanför spisen är ren(are). Rena gardiner också i det köksfönster som har sådana. Tvätt torkade fort utomhus idag. Det blev en del gjort, fast jag satt och slöläste på altanen i solen i ett par timmar. Insåg att jag behöver ha solskyddskräm i ansiktet som nu är lite rödare än vanligt.

I morgon in till sjukhuset igen för EKG inför operation, och förmodligen senare för samtal med narkosläkaren. Lite trist är det att de inte kan samordna alltihop till ett besök i stället för tre. Men bara det leder till resultat är jag nöjd. Min galla också, den har hållit sig lugn de senaste dagarna.

Har inte sett min husmus idag, inte igår heller. Den kanske har tröttnat på att inte hitta någon mat om nätterna längre. Strax ska jag gå ut med soppåsen, kompostpåsen innehåller bara mina bananskal som inte verkar vara lockande.

Det är ljuvligt med vårkänsla, sol och värme, att kunna sitta ute och äta lunch som idag. Hänga tvätt ute. Se de ynkliga tre snödropparna i rabatten och veta att om någon månad kommer diverse tulpaner och påskliljor också upp.

Samtidigt är det snart olidligt att vara så här isolerad. Jag har träffat mina barn och barnbarn några gånger de senaste veckorna i samband med att vi tömt Jans lägenhet, annars har jag inte träffat någon annan än läkare och vårdpersonal på länge, tidigare för Jans del, nu för min egen. Syrrorna och sönerna pratar jag också med i telefon, men det ersätter inte fysiska möten, samtal, kramar. Inte för någon.

Någon vaccinering har inte skymtat, kanske behöver jag den inte heller eftersom jag har antikroppar. Men jag tycker det är riktigt dåligt av ”regionen” att inte få fart på vaccinerandet i Stockholms-området. Den där Sve-människan klarar inte sitt jobb (lika lite som jag klarar att benämna henne med namn). Jag får ont i kroppen när jag ser henne. Nu dör människor igen, den tredje vågen tycks vara här. Samtidigt ökar smittan i Åre och på andra skidorter där folk har sportlov och smittar varandra. Det är inte enbart politikerna som inte tar ansvar, de som åker på skidsemester just nu gör det inte heller. Jag har svårt att förstå hur (om) de tänker – är det viktigare att åka skidor några dagar än att överleva, viktigare än att inte döda människor genom att smitta dem?

Yngste sonen arbetar för Samhall, städar i butiker och skolor. Såvitt jag förstår använder han munskydd under arbetstid, men jag är ändå orolig för att han möter alldeles för många människor som är potentiella smittbärare. Han kan inte jobba hemifrån, han åker T-bana till sitt arbete – på morgonen så tidigt att det inte är trångt, men hemresan på eftermiddagen är en annan sak. Nu har han varit hemma några dagar med en kraftig förkylning. Det verkar inte vara värre än så, men jag hoppas han testar för antikroppar när han väl kan börja jobba igen. Jag manar honom att stanna hemma så länge som möjligt.

Nu ska jag se Rapport, och sedan blir det en stunds läsning i sängen.