Torsdag 4 mars 2021 – solen visar sig där borta i öster. Fåglarna äter sina frön, senare idag ska jag gå ut och försöka sopa bort alla fröskal. Och tvätta insidan på mitt sovrumsfönster. Inget annat på programmet idag. Jo, middagsmat. Nu står min slowcooker på låg värme med rotselleri, purjo, gul lök, vitlök, morötter, gul paprika och en köttbit från frysen (vet inte vad sort). Jag får se vad det blir lite längre fram på dagen. Ännu är klockan bara halv nio.

Ut med kompost och andra sopor, det var kyligt. Runt noll. Kompostpåsen med bananskal och citron var musäten på två sidor. Måste hitta ett annat ställe för påsen, eller köpa en hink med lock i stället för den här luftiga och tydligen klätterbara korgen.

Jag har varit duktig. Gått stora rundan här på gården, nästan fem kilometer, och det märktes att jag inte gått den på länge. Men jag kom hem. Såg tre vita kronhjortshindar (heter det verkligen så?) och två svarta.

Nu, kvart i fyra, snöar det. Väldigt lätt, men snö. Vill inte. Grytan i slowcookern har utökats med några mandelpotatisar. Lovar gott, men inte än.

De senaste dagarnas sol, parad med vind idag, känns i kinderna. Och syns. Nu får jag gå ut och fylla på fågelmaten, de stackarna kollar ideligen och blir besvikna när det är tomt. Tror jag med mina mänskliga reaktioner inför tomt matställe.

Det var nog hagel det jag såg, det ligger kvar som små runda korn därute. Nu äter fåglarna igen.

Jag flyttar tavlor från en plats till en annan, och plötsligt blir det rätt. Men än står de flesta travade i ”Jans rum”.

Halv sex har jag ätit en mycket god middag, slow cooking är bra! Jag redde av skyn lite, med Crème fraiche. Köttet var mört, rotfrukter etcetera var precis lagom tuggvänliga, potatisarna med. Och jag har en middag till. Dessutom har jag diskat så diskbänken är behagligt tom.

Fredag 5 mars, kall morgon, minus fyra. Frost på bil och backe. Sol. Den massiva molnväggen österut tycks minska i omfång, men var imponerande tidigare i morse.

Har duschat och tvättat håret, detta hår som jag inte längre känner igen som mitt. Tappar hår, tycker jag har hårstrån överallt utom där de ska vara. Mitt hår är inte längre lika tjockt och kraftigt som det alltid varit. Kanske beror det på coronasmittan i november, kanske är det en konsekvens av långvarig stress. Hoppas det blir bättre. Nu är det rent i alla fall.

Före lunch kom ett snöfall, kornsnö och kraftig vind. Nu är det vitt utanför mina fönster igen. Senare snöar det inte, men är kallt. Himlen är blå igen.

Tidig middag. Ensam, tyst i huset, det enda som rör sig är fåglarna som hämtar solrosfrön. Och mina fingrar när jag ibland skriver några ord. Inte för att jag har något viktigt att säga, bara för att jag inte har något bättre för mig. Lottas, sonhustru, almanacka med bilder från våra liv, som Jan skulle få till jul finns inom synhåll. Den kanske skulle hjälpa honom att minnas. Nu, i mars, ser jag Mats hund Rösti och Mats själv, hans födelsedag är 26 mars. Att se dem gör mig både glad och ledsen. Och jag är så innerligt tacksam för Lottas omtanke att göra den här almanackan. Nu fick jag den i stället för Jan.