7 mars 2021 – snö på backen, sol, kall vind. Jag vankar omkring och flyttar på tavlor, drar ur tavelkrokar och hamrar i nya, på andra ställen. I mitt sovrum har jag nu de jag tycker mest om, inte för konstnärligt värde, men känslomässigt.

Det är kallt, jag har tagit fram värmefläkten och kört en stund. Vinden ligger på och huset är dåligt isolerat. Långkalsongerna och undertröjan som jag lade undan för några dagar sedan, har jag nu på mig, liksom raggsockor på fötterna och en varm amerikansk kofta/stickad jacka. En gåva efter att vi skötte om Pella när matte var i Amerika och hälsade på sin syster.

Fika, med goda sonhustrubullar.

Får sätta på fläkten igen, det är bara tretton grader i köket, trots att det också är bara en och en halv grad kallt ute. Nordanvind är grym, också inomhus.

Har börjat läsa Jakob Sverkers bok Örådet, och fascineras direkt av hans språk. Han gör människorna och sammanhanget levande. Till och med jag som aldrig sett något program som det den här boken handlar om, en dokusåpa, blir nyfiken och vill läsa vidare. Men först ska jag göra dillsåsen till dagens middag. Med inlagd dill, kokt potatis från igår som värms i såsen och resten av köttet som jag ”slowkokade” till grytan för ett par dagar sedan. Köttet värmer jag inte. Smaklökarna fröjdar sig redan, men får vänta ett par timmar.

Middagen var god. Dillsås är banne mig beroendeframkallande. Nu måste jag lägga in mera dill. Syrran lagade lammlägg med dillsås, det var det som fick mig att gå igång. Lammlägg måste vara perfekt att laga i slowcookern. Gillar mat som sköter sig själv och bara blir godare därmed. Såg Henrik Tengby, FB-vän från Facebook, laga fiskgratäng idag, och för någon dag sedan baka bröd i järngryta. Inspirerande, men brödet får nog vänta tills min galla är omhändertagen.

Skulle kanske börja handla på nätet, Henrik har rätt i att det blir billigare än att besöka butiken. Varje gång jag ”måste” åka in till Ica med beställda böcker, går jag också in och handlar. Ofta något oplanerat och egentligen onödigt. Har två frysar tämligen fullproppade med mat. Men det känns tråkigt att sitta och bocka för på internet, även om det också är skönt att få kassarna levererade hem. Har inte kollat om de körs hit ut på landet, så jag vet ju inte.

Glad just nu över min danska plafond i kökstaket dit sonen fick den igår, och taklampan i sovrummet. Den och en likadan (som nu får hamna på landet) fick vi en gång när Sundbybergs stadsläkare och doktorinnan flyttade ur den våning vi senare övertog, de kunde inte ta med allt till sitt nya boende. Och ingen annan ville ha dem. Samma sak med Åkerblom-stolarna som nu står i mitt kök. Glad och tacksam var jag då, och är jag nu.

Nu är det nollgradigt ute, och drygt sexton grader i köket. Jag vill inte köra elelementen för fullt. Klär hellre på mig. I sängen har jag mosters gröna stickade vaddtäcke, det som jag misstänker att hon själv aldrig tyckte sig ha råd att använda. Det är tungt och varmt, och ovanpå har jag två lätta filtar. Helly Hansens långärmade undertröja som nattlinne. Kallt när jag kryper ner, men varmt och skönt efter en kort stund, när jag nu inte har någon levande människa som kan värma mig. Det gäller bara att se till att ingenting hamnar utanför sängvärmen under nattens vridande och vändande.

Jag längtar efter vår och värme, efter att coronan ska försvinna och livet bli någorlunda ”normalt” igen. Vad det nu kan innebära. I kväll läser jag vidare i Jakob Sverkers bok Örådet.