Skriva feelgood?

16 mars 2021 – har anmält mig till Johannas (Wistrand) distanskurs i feelgood-skrivande. Det ska bli kul, åtta veckor i ett kör via Zoom. Sista anmälningsdag 29 mars om någon som läser detta är intresserad. Bra pris. Mejla info@multimanus.se.

Just nu mulnar det snabbt, så småningom kommer väl någonting ner. Fyra-fem grader varmt ute. Diskbänken och den lilla arbetsbänken bredvid blänker idag också.

Efter lunch gick jag och lade mig i sängen och somnade. Sov lätt i nästan två timmar, för länge antagligen för god nattsömn i natt. Om orsaken är väder och lågtryck eller bara det faktum att jag är omåttligt uttråkad vet jag inte. Brukar aldrig kunna sova, och vill helst inte, eftersom jag inte brukar känna mig väl till mods efter att ha sovit dagtid.

Nu är jag i alla fall mindre ömtålig efter sovandet och sitter här och skriver, igen. Pratade med båda syrrorna igår, och med yngste sonen. Och födelsedagskompisarna. Idag är det tyst.

Glad för den bok jag fick i brevlådan från Mikael Karlsson, Konsten att hugga träden och ha skogen kvar. Han har just tryckt en andra upplaga av sin bok – en viktig bok som borde intressera många skogsägare i Sverige. De största skogsägarna jobbar stick i stäv med budskapet i boken, kalhyggen, föryngringsytor, plantager är inget som Mikael rekommenderar. Han berättar i stället om Lübeck-metoden, som är en modell för att göra just det som bokens titel säger. Hugga träden och ha skogen kvar. Jag är ingen skogsägare, men hade förmånen att få jobba med Mikael med den här boken. Den fick mig intresserad av att försöka förstå mera av hur naturen och skogen i Sverige hanteras. Önskar dig många läsare och många ”Lübeckare”, Mikael. Boken finns där böcker finns.

Middag idag – pizza från frysen. Inte Icas, gillar inte den som blir stenhård i botten efter ugnen. Det här är Dr Oetker med mozzarella, brukar vara bättre. Funderar samtidigt på om jag ska sätta på lammläggen i slowcookern över natten, direkt från frysen. Borde fungera, och ge mig en god middag i morgon. Med hemlagat potatismos kanske.

Skulle behöva elda för att få lite varmare i köket, men gör det inte. Vill inte ha mera rök i kläder, gardiner (köket är enda stället med gardiner, Stinas avlagda skira vita).

Fåglarna äter de sista frön jag hade kvar i den stora rostfria burken (mussäker) från Avesta Jernverk. Ett arv från pappa, som jobbade där.

Tankar och drömmar numera handlar ofta om de mina som är döda, eller borta av andra orsaker. Häromnatten tog jag avsked av min kärlek i USA, vi möttes och han ville inte se mig igen. Höll bara fram händerna, inte som i ”stopp”, men som i ”uppgivet”. Det var ändå härligt, också i drömmen, att se honom igen. Antagligen ser han liksom jag helt annorlunda ut idag, jämfört med då. För nästan trettio år sedan. Några av vännerna från då finns kvar, men han är inte på Facebook, som de. Och jag.

Jag bättrar på pizzan med tomatsås (inte ketchup), riven ost och lite rökt skinka. Det blir bra.

Får inte hörlurarna att fungera, hör bara den förfärliga kvinnliga rösten som säger något på engelska som inte går att uppfatta. Men så fick jag till det efter en stund, och koll på ”inställningar”. Jag kunde höra Rapport, även om ljudet inte var bra – så något är fortfarande konstigt. Får vara till i morgon, eller så.

Önskar alla en god natt, vad det nu kan innebära. Själv önskar jag mig god sömn, utan ont i axlarna.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skriva feelgood?

  1. Karin skriver:

    Det där med att vårda sin skog var något som min farbror var noga med. Varje träd var en individ för honom och han visste vilka som kunde huggas ner utan att helheten rubbades för mycket. Jag tror att han förstod sig på trädens kommunikation med varandra, för han kunde se sig om och skaka på huvudet och bestämma sig för att ett träd skulle stå kvar, för att ”det behövs här”.

    Även jag är lite försiktig med att sova på dagen (trots att jag har sömn som hobby). Dels är jag alldeles för rastlös för det, men framförallt tycker jag att nattsömnen blir av sämre kvalitet om jag sovit på dagen. Nio timmars sömn är som en trevlig drog som jag blir lite hög av!

    Hoppas du får en bra värkfri natt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s