Överskott

17 mars 2021, eftermiddag – läser Doris Lessing´s Jane Somer´s dagböcker, Om de gamla kunde och de unga visste och kommer inte ihåg att jag läst den tidigare. Nu blir jag fångad av denna medelålders kvinnas tankar och liv.

Baksidestexten beskriver boken som ”en blivande klassiker i ämnena ålderdom, åldrande och passion mellan medelålders”. Är det skillnad på ålderdom och åldrande? Ja, åldrandet är vägen till ålderdomen kanske. Det är väl därför jag läser den här boken nu, där är jag hemma. Någon passion mellan medelålders upplever jag inte, och medelålders lär jag inte heller bli igen. Men kanske passionerad, vem vet.

I natt har vildsvinen bökat upp en stor del av ängen/gräset på andra sidan vägen från mitt hus. Ännu inte på min sida. Det är inte kul att se deras skadegörelse, och jag har svårt att begripa vad de hittar att äta där. Men som alla grisar är de förmodligen allätare, och då duger kanske rötter och liknande också som föda. Skönt att det inte är jag som är markägare.

Börjar tröttna rejält på det här veliga vädret. Nu vill jag ha värme och sol, blommor i rabatten och pelargoner på altanen. Timjan rosmarin och gräslök. Hoppar över det där med att odla själv. Vill plocka nässlor och göra nässelsoppa, även om jag just nu får låta bli det hårdkokta ägget. Murklor envisas jag med att både leta, plocka och tillaga och äta, men det är fortfarande lite längre fram.

Har ännu inte fått någon sjukhustid, men ser fram emot en sommar utan besvär från gallan och utan corona. Det senare verkar just nu långt borta. Människor har tröttnat på att hålla avstånd och ta ansvar för sin och andras hälsa.

Visning av Jans lägenhet söndag och måndag. Jag har flera album och en kartong full med bilder från familjens liv. Men låter alltihop vila ännu ett tag, hur länge vet jag inte. Jag känner inte att jag vill minnas allt som varit just nu. Ler åt ett foto som trillade fram, ena syrran med kaffekopp i handen, förmodligen på andra syrrans födelsedag. Hon ler upp emot Jan åt något han just sagt. Och han ser nöjd och glad ut, han med.

En Bokbörsen-köpare skickar brev och undrar vad hon ska betala – hon har fått mejl från Bokbörsen, jag har skickat två mejl med fakturan (igen) – men hon kanske inte kollar sina mejl. Hur långt ska jag anstränga mig för att få människan att betala nu, och slippa kostnader för påminnelse etc? Gå till brevlådan ute vid vägen och skicka brev jag också? Har inte lust, men gör det förmodligen ändå. Vad var det han sa, Karlsson på taket – ”det är en världslig sak”. Tror jag att det var, och är.

Köpte färska havskräftor, ”kokade i lag” (what else), för ett par dagar sedan. Har ätit sex av flera. Är inte förtjust, visste nog det redan före köpet – men nu sitter jag här med ett antal havskräftor i lag. Det är inget fel på dem, de är bara ointressanta. Vad ska jag göra med dem för att de ska bli ”roligare” än de är, kokta i lag? Henrik Tengby, du är ju bosatt där dylika finns och fiskas – vad gör du med dem??

I bilen ligger nu sådant som ska slängas vid sopstationen i Görla, Norrtälje. Ett frysskåpsgaller, okänt varifrån, en förvaringslåda med bara ett handtag, omöjlig därmed att förflytta. En hink med moppinsats, hål i botten och en insats som alltid har lossnat när använd. Spar skaftet. Min av syster ärvda dunjacka som behöver tvättas, vet bara inte var. Skor som behöver hitta en bra skomakare, vet inte heller var i Norrtälje. Alltihop får väl ligga där det ligger tills jag hittar något ställe att bli av med det. Har inte fällt upp baksätet efter allt forslande av diverse hit från Sundbyberg, så det finns plats. Mormors handgjorda vävstol (modell mindre, men ändå utrymmeskrävande.Jag hade den uppmonterad i huset utanför Sala i ett annat liv) står i min källare och jag vet att jag behöver göra mig av med den. Men den är så full av kärlek och jag har en liten matta som var den första hon vävde på den stolen i Avesta för nästan ett hundra år sedan i mitt toalettrum. Hur ska jag kunna slänga den i containern för ”brännbart” på sopstationen. Den får nog stå ett tag till, med sina tillbehör.

Och nej, jag håller inte på och döstädar, inte med mina bokhyllor och alla böcker. Men behöver göra mig av med sådant jag faktiskt varken vill ha eller behöver eller någonsin kommer att använda igen. Typ många snapsglas som står och tar plats i buffén. Heter det så? Jag kan tänka mig att spara några riktigt gamla och vackra glas, men alla andra? Har alltid gillat glas, och det syns i mina skåp – numera vill jag inte ha mera än de jag använder, och så några ”til lyst”. Bara för att de är vackra och gamla.

Som de här.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s