Kväll, 17 mars 2021 – svart utanför fönstren. Förstås, eftersom klockan är sju på kvällen.

Rastlös, läslusten tar sig inte fram, kämpar mot olusten. Mår bra kroppsligt, men är väldigt uttråkad. Jag kan bara pyssla några timmar om dagen med saker att flytta på här hemma. Tavlor tar sin tid att hitta rätt plats för, idag har jag flyttat två. En väntar på att hitta till en duktig rambod, den trillade i golv häromnatten och pannån skadades. Flera bara står efter väggarna. De får stå.

Har just skurit och hackat diveerse grönt och stoppat en frusen fläskkarré tillsammans med lök, vitlök, purjo, paprika och rotselleri i slowcookern på låg värme. Tanken är att den ska stå på under natten så får jag se i morgon vad jag ska göra med det hela. Lite vatten, kryddor och ett par buljongtärningar har jag också lagt i. Operation frystömning pågår.

De där havskräftorna får vila, soppa kanske med torsk och annat, någon av de närmaste dagarna. Ska jag då rensa kräftorna först, ja, det ska jag nog. Och lägga i dem när det andra är klart, ungefär som med räkor. Tänker inte köpa sådana igen, tämligen trista saker.

Efter en natt då jag vaknade flera gånger och hade svårt att somna om, steg jag upp halv sju, denna torsdagsmorgon. Och gladde mig åt morfars stol och tavlan, ett perfekt stilleben. Halvvaken ser jag morfar sitta där.

Grytan skötte sig fint under natten, blir middag idag och flera dagar. Har varit till sopstationen och slängt grovsopor, också slängt sorterade sopor, tankat bilen, lämnat Bokbörsen-böcker och handlat lite. Insåg också att jag behöver spola öronen före besöket hos audionomen på tisdag, fick en tid på vårdcentralen kvart i nio på måndag. Har också paketerat ytterligare två beställda böcker. Har ställt fram soptunnorna i grindhålet. Nu har jag härmed uträttat vad jag ska idag.

Eftermiddag, klockan är fyra – solen lyser från en klarblå himmel. Vårväder. Jag stannar inne.

Som förberedelse inför feelgoodskrivandet i april och åtta veckor fram läser jag om en Olivia Goldsmith-bok, Flavour of the month. Jag gillar de böcker hon hann skriva – hon lär ha dött i någon sorts konsekvens av ett skönhetsingrepp (vilket den här boken bland annat handlar om) – de är rappa, ibland roliga, ofta med en stökig väg till ett någorlunda lyckligt slut. Är det feelgood? Inte vet jag. Men nog önskar jag att jag kunde skriva som hon. Och sälja som hon. Får väl skylla på svenskan, det är ju ett så litet språk… Min brist på fantasi har kanske också något med saken att göra.

Vädret är trist, lite snö och ingen snö och så håller det på. Ett par plusgrader. Solen gömmer sig.

På fredagen väckte solen mig vid halv sju. Nu när klockan är kvart över åtta och gröten uppäten, är solen borta. Det blåser kall vind (var ut med en soppåse nyss) och mulnar.