Vårdagjämning

20 mars 2021 – vårdagjämning. Lite sol från en ganska molnig himmel, nollgradigt, stark vind. Fröautomaten dansar tom.

Det här känns som en lång lördag. Klockan är bara elva på förmiddagen, och jag vet inte någonting som jag vill eller kan göra idag. Läsa, lusten är liten. Städa, dito. Köra en tvättmaskin, det ska jag. Har diskat, bäddat, fikat. Kan inte baka korintkakor, har inte tillräckligt med smör. Supersvårt sudoku har jag löst. Och nu har jag också trätt i ett gummiband i mjukisbrallorna, i stället för snodden. Hittade först inte resåren, låg inte i syskrinet. Med någon sorts lat logik (syskrinet står högst upp på en bokhylla) hade jag stoppat ner resåren i svärmors sybord. Närmare och inom räckhåll, utan att jag behövde sträcka på mig…

Mejl från och till ena syrran, läser vännens i Västerås blogg, har pratat med andra syrran, kollar FB och de så kallade kvällstidningarna. Vattnar min slokande kaktus och prunkande engelska pelargon. De som ska planteras om får stå där de står ett tag till. Tvättmaskinen går.

Funderar på att stå och skriva för att inte anstränga mina värkande axlar. Flyttar datorn från köksbordet (som blir för lågt när jag står) till bänker framför andra köksfönstret. Fungerar sådär. Kanske ovanan.

Än har jag inte kommit på någon idé till feelgood-skrivandet. Min fantasi tycks helt ha lagt sig till vila, om den nu någonsin varit alert.

Det är kväll. Vårskymning, mörkblått ljus. Jag har ätit pastan med havskräftorna från igår, och sitter nu i min, före detta Jans, Pernilla-fåtölj med datorn i knät. Tog mig äntligen samman och letade på en förlängningselgrunka så att jag kan ha både golvlampa och dator vid stolen. Axlarna mår bättre av den här skrivställningen, att stå och skriva orkade jag bara prova.

Jag är segare i hjärnan än jag brukar vara. När jag skulle gå ut och kolla i ”elkassen” fick jag vända tillbaka. Kom inte ihåg vad jag skulle göra förrän jag såg en annan sladd i ett annat eluttag. Skyller på covid19, även om jag inte visste att jag var smittad. Kan andra hävda att de är långsammare i huvudet efter att ha varit sjuka, så kan jag. Hoppas det går över…

Disken är diskad och jag tänker inte röra mig ur stolen förrän det är dags att kolla Rapport. Då måste jag resa på mig och hämta hörlurarna som ligger på köksbordet. Det lilla rottingvinstället som jag använder som bord bredvid fåtöljen rymmer inte mera än mitt Dry Martini-glas just nu. Telefonen ligger också på köksbordet, om någon får för sig att ringa får jag väl resa på mig.

Har fotograferat snapsglas för att lägga ut på Tradera, någon dag, kanske i morgon. Tyvärr vet jag inte varifrån de flesta kommer, och då är det svårt att sätta vettigt utropspris.

Även idag har jag paketerat en beställd Bokbörsen-bok, nu väntar fyra böcker på att jag ska posta dem. Måndag morgon, när jag ändå ska in till vårdcentralen för öronspolning innan jag kan få en ny hörapparat, eller två. Kanske är det dags att byta ut den jag har kvar.

Jag vill ha en duglig radio, den jag köpte för en hyfsat billig penning på Clas O var så burkig i ljudet att den numera står bland alla loppisprylar. Orkade inte höra den. Finns det apparater med bra ljud som inte kostar skjortan? Jag behöver inte ha en radio som går oavbrutet hela dagarna, men den ska inte göra ont i öronen. Och det får gärna gå att spela CD-skivor på den, även om jag kan använda datorn till det.

Längtar efter tulpaner i stora mängder. Senast jag var på Ica hade de ”franska tulpaner”, långskaftade och redan lite slokande i butiken. Jag älskar kralliga, korta och stabanta tulpaner, inga konstiga svarta och lila, men inte heller skära. Någonstans finns de ju, men kanske inte på Ica. Apropå skära/rosa, jag accepterade nyss en vän som bor i Helsingborg eftersom vi hade flera gemensamma vänner. Första meddelandet från honom ”You are a beautiful pink rose”, när jag undrade vad han menade, kom nästa ”such a beautiful blossom, like a rose”. Den vänskapen tog fort slut. När jag senare tittade in på FB försökte han bli vän med mig igen. Nejtack.

Vad tror män som skickar sådana meddelanden till en alldeles okänd kvinna?

Jag är nöjd och tacksam över de manliga vänner jag har på Facebook, några värderar jag högt, andra brukar jag sortera bort alternativt bli bortsorterad av, eftersom vi aldrig har något att säga varandra. Även en vänskap på Facebook ska för min del handla om att båda parter tillför något. Och då avser jag inte töntiga komplimanger från totalt okända människor.

De senaste veckorna har min mejl översvämmats av meddelanden om bitcoin, och om fantastiska erbjudanden från Norton och andra säkerhetsföretag, plus Telia, Telenor etcetera. Frånsett att avsändarna inte har tillgång till svenskans å, ä och ö – så är språket redan i rubrikerna ofattbart taffligt. Går verkligen andra mottagare på de här mejlen? Och ”verifierar sitt konto” eller vad som nu begärs som motprestation till att få något (jag vet inte vad, kollar inte, raderar direkt). Trist och skräpigt, tar plats och kräver åtgärd från min sida dagligen.

Nu Rapport.

Photo by fotografierende on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s