Den här ålderstigna kvinnan sitter vid sin dator och skriver. Ingen vet vad. Jag ser antagligen fundersam ut emellanåt, men fingrarna löper fort över tangenterna. En gång lärde jag mig skriva maskin, det kan jag fortfarande.

Ibland får händerna vila ett ögonblick, jag bara låter dem ligga stilla en stund. Jag tar bort ett fult blomblad på en av pelargonerna i köksfönstret. Och sätter på kaffevatten, plockar fram min ljusgröna kopp med rosor på, snabbkaffe från skafferiet, en sked och mjölkförpackningen ur kylen. Skriver en lapp om att köpa mera mjölk och kaffe nästa gång jag är i affären.

Klockan är tio minuter över tio en mulen och blåsig tisdagsförmiddag i september. Tvättmaskinen går borta i duschrummet, med en liten trasmatta, en sommarljus en som nu ska läggas åt sidan. Det är inte sommar längre.

Borde lägga på ”vintermattan” både i köket och i vardagsrummet, golven är kalla nu. Men det kräver en kraftfull insats, möbler behöver flyttas på – så det får nog vänta. Tills det blir kallare antagligen.

Kaffet är klart, inget kaffebröd idag. Jag är trött på köpebullar, men ids inte baka själv trots att jag har ett paket jäst som kanske duger fortfarande. Den impulsköpta ”food processorn” står på bänken, sällan använd. Dyr impuls.

Ändrad tandläkartid, flyttas tre veckor fram, tandläkaren ska ha lite semester. Tur att jag svarade i telefonen fast jag inte kände igen numret.

Jag är kall om händerna, det är runt 18 grader i huset och 14 därute. Badade i sjön igår, gör det kanske även idag. Det verkar beroendeframkallande, detta med tämligen kalla bad. Går snabbt, och är skönt efteråt.  Än ligger badstegen i vid badhuset, när den dras upp till vintern är det definitivt slut på badandet för i år.

Jean-Paul Belmondo är död, 88 år gammal.

Efter kaffepausen DNs supersvåra sudoku. Idag uppenbarligen supersvårt, har misslyckats två gånger. Nu får det vila till i eftermiddag (och det gick inte bättre då, ger upp). Jag hänger upp trasmattan på klädstrecket ute under träden.

Nu är stora mattan på i vardagsrummet, och därefter behövde jag ett bad. I sjön, kallt och skönt efteråt. Återstår samma procedur i köket, får anstå.

Detta kan med ett främmande ord kallas ”prokastinering”, uppskjutande, för min del av skrivande. Hittar alltid på en mängd annat att hålla på med, när jag kanske annars suttit vid datorn och inväntat fingrarna. Fantasin har flytt sin kos om den någonsin varit min.

Så småningom blev det köttfärssås ur frysen och färsk pasta till middag. Food-processorn kom till användning för att riva parmesan, gick utmärkt bra. Men så värst mycket mer än detta blev det inte skrivet…