Häromdagen

”Feelbad” skulle kunna handla om en kvinna som börjar förstå att hon aldrig ska älska med någon igen, aldrig smekas till orgasm, aldrig ligga sked med en älskad man. Aldrig mera vara så intimt nära en annan levande människa, hud mot hud.

En kvinna som trots sitt förstånd inte kan låta bli att tro på kärlek och sex. Hon är inte bitter, och hon lever inget osunt liv i sina minnen, hyllar inte sina män mer än de förtjänar.

Och hon är åttio år, levande åttio år. Skrynklig och stel, med en kropp hon inte längre är stolt över på annat vis än att hon är tacksam över att den fungerar. Hon var fodervärd åt Molly (cockerspaniel) ett par år och fick då regelbundna promenader. Nu är Molly död och hon lat, och promenerar inte mer än hon måste. Hennes simturer i sjön handlar om ett snabbt dopp, några simtag och upp igen via badstegen. Cykelturerna är korta, balansen har inte riktigt infunnit sig efter cykeluppehåll på flera år.

Fortfarande har hon också aptit på god mat, och god dryck. Inte särskilt feelbad. Det enda hittills är nog bristen på sex och närhet. Den etiketten, eller ”genren”, får därmed också utgå när det gäller hennes skrivande.

Hennes fantasi har utgått, den med. Hon förmår inte skriva om annat än sig själv, på ett eller annat sätt. Och det blir trist, tjatigt, utmattande tråkigt för alla. Inte för att många andra läser det hon skriver, ett antal läser bloggen, det är det enda. Hon törs sällan visa sitt skrivande för andra människor, är rädd för kritik som får henne att helt sluta skriva. Som om hon inte är den som bestämmer om hon ska skriva eller inte.

Som alltid efter en stunds skrivande börjar jag fundera på annat. Vad ska jag äta till middag idag, en dimmig dag i mitten av september? Något bör tas fram ur frysen. Eller, vilket jag just kommer ihåg, tvättmaskinen är säkert klar nu. Dags att hämta och hänga tvätten. Texas longhorn ribs till middag, med klyftpotatis. ”Done” igen.

Eftersom jag inte gillar att läsa böcker som kapitelvis växlar mellan personer, eller tidsepoker – så kan jag inte skriva om sådant heller. (Stannar upp inför ordet sådant, men väljer det till slut i stället för sånt.)

Vad återstår? En gammal kvinna och hennes vardag, där inte mycket är annorlunda dag för dag. Kanske också hennes nätter, som sällan omfattar sömn hela natten, ofta relativ vakenhet några timmar, ofta ett toalettbesök mellan midnatt och tidig morgon. Nattens drömmar där många från det förflutna dyker upp i annorlunda form. Enstaka recept? Något husdjur har hon inte längre, kanske kan hon ha en fantasikatt, eller en minneskatt.

Fågelmatare via fröautomater. Läser fortfarande mycket, om hon har tillgång till olästa (och lockande) böcker kan det bli en om dagen. Hon läser sällan i sängen. Lyssnar ännu inte till litteratur.

Hon pysslar med sina Bokbörsen-beställningar och inser att hon aldrig kommer att hinna sälja alla böcker som står i bokhyllorna. Åker och handlar (kör fortfarande bil) ett par gånger i veckan, ibland bara för att se lite folk eller för att besöka biblioteket.

Hon hittar inget syfte med sitt liv, mer än att fortsätta andas, fortsätta leva i någon mån. Hon sparar regelbundet i Avanza och Lysa. Hennes pension och arvet efter före detta maken gör det möjligt.

Häromdagen kollade hon Finlands-båtarna för att se om någon hade ”skaldjursfest” – det ena bolaget hade skaldjursplatå där man måste vara två för att boka, det andra skaldjursfrossa utan ostron. Båda hemsidorna var för krångliga för henne, det blev därmed inget bokat. Dagsturen till Åland och tillbaka hade skärgårdsvecka – inga skaldjur, mest olika sorters sill. Sill har hon i kylen.

Undrar vad hon heter? Inte Lisa, inte Agnes, inte Margareta – som vanligt många ”inte”. Det är svårt att hitta rätt namn, och jag har för mig att jag behöver veta innan jag kan börja skriva. Jag trivs inte med ett namn som någon av de mina har, eller något vänner och bekanta heter. Det måste ligga rätt i min mun. Gå att säga utan att det skär sig någonstans. Farmor hette egentligen Olivia, kallades Olga. Och mormor Anna. Nej. Namnet ska höra hemma i rätt tidsepok. Tror jag kan hitta något via Google om kvinnonamn från fyrtiotalet. Namnandet får vänta.

Var bor hon? Här i Roslagen, på landet i ett dåligt isolerat gammalt hus, där hon bara ibland ser de som är anställda på gården? I ett gammalt sommarhus på Djurö, där äldste sonen just har renoverat hälften, vardagsrummet återstår? I en liten hyreslägenhet i Rimbo? Inget äldreboende ännu i alla fall.

Det blir svårt att beskriva miljön runt denna kvinna, om jag inte ens kan bestämma mig för var hon bor. Och, jag behöver befolka hennes omgivning, så att hon har någon att prata med när hon vill det. Annars lär det bli klent med dialoger…

Ingrid Cecilia tycker jag om som namn, en gång svärmors. Hon skulle nog inte misstycka. Är de tillräckligt 40-taliga?

Såg någonstans att H&M nu ska samarbeta med 100-åriga amerikanska modeikonen Iris Apfel, en mycket färgstark kvinna. Kul och kan kanske inspirera någon att se oss äldre kvinnor som något annat än mer eller mindre sjuka och kravliga åldringar.

Hur kan Ingrid Cecilia bidra till att förändra bilden av äldre kvinnor? Måste hon skaffa sig instagram och lägga ut bilder och text varje dag? Tror inte hon ids det. För hon är nog lite lat hon med. Att bli och fortsätta vara en influencer verkar kräva sin kvinna – det slår mig just, kallas män också influencers? Är etiketten förbehållen kvinnor? Kändisar bland män finns ju, det vet till och med jag, men manliga influencers?

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Häromdagen

  1. bergalott skriver:

    Om jag vore man och befann mig i passande ålder, så skulle jag bli intresserad av dig som person på stört. Synd att sådana där ”söker en vän” – annonser ska behöva vara så korta.

    Jag prenumererar på Kvällsstunden (har fått in några passande noveller där) som är ett veckoblad för äldre människor. Den är riksomfattande och har faktiskt en hel del läsvärt. Där finns även en liten ruta för sökande av livskamrater. Men… man måste helst vara rök och spritfri – gärna lite religiös – ha det bra ställt – osv, och jag har många gånger tänkt att sätta ut en annons om att jag är en fattig ateist – drogberoende – svär en del – skraltig i kroppen – sexet utgått ur sortimentet – hopplöst hoppfull ändå – osv.
    Inte för att vara oförskämd utan som ett experiment och se hur många svar som ramlar in. Detta fantiserar jag om, likt det jag roar mig med att analysera reklamen på tv.
    Men lugn nu Margareta… jag skulle aldrig sätta in en sådan annons för jag måste i så fall ställa krav på vad jag vill ha. Det är ytterst sällan det finns en kravlös personlig annons om kontakt. Förstår du?

    Ensamheten är den största folksjukdomen vi har och med den lär vi få leva. Jag välsignar den kontakt och dina läsvärda inlägg jag har med dig och flera över nätet, annars vet i 17 hur jag skulle ha hanterat sjukdomstillståndet. 😉
    Kraaaaam 🙂 ❤ ❤ ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära vännen min – vilka krav skulle du ha på den som kanske svarar på din annons, den du beskriver ovan. Ett kul experiment – kanske får du tag på en gubbe med humor? Nej du, vi förblir nog ensamma, men inte är det kul, tur att vi emellanåt gillar att skriva, både du och jag. Kramar i mängd

  2. Åsa Hedman skriver:

    Hej
    Du skriver så fint och BRA.
    Jag tror absolut att dina kommande verk kommer att hitta läsare.

    Apropå namn på kvinnor födda under 40-talet…
    Så här heter några av de kvinnliga ”brukarna” som jag besöker i hemtjänsten:
    • Karin, Gun, Carina, Anita, Kerstin, Elsa och Gun-Britt är födda på 1940-talet
    • Signe, Hilda, Elsa, Birgitta, Dagmar, Gerd, Cajsa och Viola är födda under 1930-talet

    /Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s