Skrivrum

7 oktober 2021 – nyss gick inte Word att starta eftersom jag på Avast´s inrådan låtit Office somna för att datorn skulle bli snabbare… Nu har jag väckt programmet igen, tänker inte göra som Avast säger en annan gång.

Skrivrum mellan klockan tio och elva. Tänker delta, men vet inte vad jag ska skriva. Som vanligt. Dis och sol, i morse soligare än nu. Klockan är nio. Har duschat, diskat och bäddat, och dessförinnan ätit min gröt med blåbärssylt, ett kokt ägg och en rågmacka med ost. Har gått upp i vikt under sommaren, får sluta med kaffebröd och godis. Åtminstone. Bör nog dra ner på DM och vin också. Magen är rundare än någonsin, men det har den varit ända sedan galloperationen.

Tar på skärmglasögonen. Och har hörapparaterna i öronen inför zoomandet om en timme. Har kollat Facebook, trist. Inga mejl annat än skräp och reklam. Löst DNs supersvåra sudoku. Ögnat rubrikerna i kvällstidningarna. Sorgligt med mannen som förmodligen sprängde i Annedal och inte orkade leva längre. Han borde ha fått hjälp av något slag för länge sedan. Tänker på hans gamla mamma (som kanske är i min ålder).

Fortfarande är boken Sommarljus så bra. Jag förlorar mig i den, men minns så att jag ju ska logga in på Johannas Zoom för skrivrum. Men först göra kaffe, utan något till. Ett glas vatten.

Pratar en stund med Johanna, stänger av ljudet och börjar skriva. Någonting.

Vi pratade om alla feelgood-böcker och hur vi båda saknar böcker med ”kvalitet”. Tänk om vi kunde skriva sådana själva, Johanna redigerar nu sitt manus, har fått viktiga synpunkter från en annan av skrivsrumsdeltagarna.

För egen del handlar skrivandet numera mest om min vardag. Och längtan. Åldrande. Det blir inga läsvärda böcker av sånt (ska jag skriva sådant?). Ska kanske få till lite mera kring livet med Jan och hans demens, hans och vårt liv, hans död. Det finns material här i datorn någonstans, ord som kan redigeras och strykas ner, läggas till. Kan ge ut på Minsann förlag, ISBN har jag. Är sådana datummärkta?

Och Agnes, mitt alter ego, kan jag få liv i henne på ett sätt som gör att någon vill läsa? Kanske på Teneriffa, när jag finns i okänd miljö omgiven av okända människor. Hoppas.

Nu har jag en timme att fylla med ord, halv tolv ska vi ses på Zoom igen.

Vad kan Agnes göra som jag inte kan eller vill eller törs? Agnes är mera social, mera intresserad av att ta kontakt med nya människor. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och tänker om henne. Hon är trygg i sig själv. Accepterar alla sina rynkor (och numera också sin runda mage) och tycker om sig ändå. Sträcker på sig när hon rör sig bland folk, går snabbt. Ser oftast ut som om hon vet precis vart hon är på väg.

Hon klär sig också annorlunda. Inte så lunsigt, eller slappt. Har en väl genomförd lite exotisk klädstil, mycket färg, stora granna smycken. Ringar och armband. Lite hippiestil. Som Frankie i Netflix´ serie Grace & Frankie. Har god kondition, promenerar mycket och gärna. Håller igen på alkohol, en DM per vecka, och bara vin till tre middagar per vecka. Kanske så småningom inte alls.

Håret är grått som mitt, klippt i en kort page. Naglarna är omålade, men välvårdade. Och hon dansar gärna, också ensam – som jag gjorde ofta förr. Det ordet är för övrigt bannlyst från och med nu. Det här är ingen biografi, inget samlat berättande om ett långt liv. Det är en ögonblickshistoria, hela tiden bara just nu. Och för all del lite förväntningar på framtiden. Även om både A och M jag är gamla, rentav ålderstigna kvinnor (inte damer) har vi förväntningar. Än lever vi, än vill vi leva.

Leva hur då? Var då? Göra vad? Det är frågor som behöver få sina svar, kanske finns några på Teneriffa.

Just nu tycker jag att tiden går för långsamt. Det är drygt två månader till avfärd. Jag tror att både jag och ressällskapet Helen och Isaac har någonstans att bo, åtminstone den första tiden. Helen har bokat. De kan ön, vet hur man undviker de värsta turistfällorna. Jag tänker följa deras rekommendationer tills jag blir lite mera ”hemma” och kan fatta egna beslut.

Jag tänker på boken jag just läser med sån (sådan?) glädje. Sommarljus. Där beskrivs människorna ofta på sidor utan styckeindelning – och jag brukar tycka det är svårläst. Inte i den här boken. Det är vanliga och ovanliga människor, en man börjar drömma på latin och överger det liv han levt. En annan behöver kunna räkna allt i tillvaron, och finner att han inte kan räkna fiskarna i havet, eller tårarna. Njutbar text, bra översättning. Så skulle jag vilja kunna skriva. Har författaren mött alla de här människorna i verkligheten? Eller är de skapade i hans fantasi? Han har skrivit flera böcker, jag vill läsa dem också.

Kanske Agnes har den fantasi jag säger mig inte ha. Behöver utforskas, utan censur av mitt självkritiska sinne.

Vilka bloggtexter kan fungera i annan form? Tidigare NaNoWriMo-texter? Det går inte att avgöra innan formen bestämts. Synopsis. En ram, ett sammanhang, människor, tid och plats. Början, mitten och slut.

Miljöer som jag känner väl – numera trakten här utanför Norrtälje, bland medeltida kyrkor och vackra kyrkogårdar. Skogar, med för många vildsvin för att inbjuda till besök. Tidigare sommarhuset i skogen på Vindö, alla stigarna där jag gått (och går) för att plocka svamp, ibland gått vilse men alltid hittat hem. Eller Sundbyberg, där barnen växte upp och där Jan bodde kvar. Dit jag kom tillbaka när ”mannen min” dött, och Jan visade sig behöva hjälp. Avesta, småstaden som kändes alltför trång, där för mycket var skam och ledsenhet. Huset i Västmanland, det jag kallade min plats på jorden – som jag spelade bort i galet spelmissbruk.

Jag känner mig hemma nu, i det lilla hyrda huset på gården vid sjön. Och har hela tiden en oro för att husvärden ska presentera den elräkning jag inte fått på snart tio år. Nu flyr jag vintern och hög elkonsumtion genom min resa till Teneriffa, har försökt få besked om flytt till annan lägenhet på gården, men inte lyckats. Jag behöver tala med förvaltaren och ta tillbaka mitt flyttintresse.

Skulle Agnes vara så feg? Hon skulle nog vända sig direkt till gårdens ägare och fråga varför hon inte fått någon elräkning, och varför hon inte får besked om eventuell flytt. Jag har kollat med Konsumentverket: om värden inte presenterar någon räkning för till exempel el, så preskriberas skulden efter tre år. Jag begriper inte riktigt vad det innebär – blir allt utom de senaste tre åren preskriberat? Vet att jag har betalt in 27 000 à conto för el, utan räkning. Utan kvitto. Banken kan inte ge besked om när den senaste inbetalningen på 20 000 kronor gjordes (förmodligen i samband med återbetalning av skatt), de har bara siffror för de senaste två åren. Alltså dessförinnan. Före 2019 troligen. Någonstans i diverse USB-minnen finns betalningen noterad…  Jag fortsätter att ligga lågt. Helst vill jag bo kvar i huset, med alla mina böcker och allt annat. Slippa jobbet med flytt. Men då skulle jag också vilja ha vedspisen i ordning igen, kunna elda. Inte behöva använda så mycket el vintertid.

Ett päron, nu mogna och ätbara efter två veckor på köksbänken. Päronpausen fick mig att sluta skriva. Orden tog slut. Agnes kroknade och jag med.

Jag har länge undvikit att slänga saker, sagt mig att det nog går att sälja på loppis. Som aldrig blir av. Dags att inse att sopstationen är rätt plats för vävstol, mattrasor, rullvagnen som det inte går att fälla ner handtaget på. Diverse hushållsprylar, akvarellblock, färgpennor, penslar. Radion med burkigt ljud. Datorskärmar, lap tops. Skor. Kläder. Cykelväskan, grilljärnet, wok-pannan. Mosters gamla prydnadskuddar som bara jag numera känner igen från Avesta. Bananlådor med osäljbara gamla böcker, mina egna böcker som också är osäljbara, även om de är förlagsnya.

Vilka människor kan befolka en bok om Agnes? ”Vännen i norr” – som visade sig vara sympatiskt inställd till SD, och därmed också slutade vara mejlvän. Min i många år bästa vän, som inte längre är någon vän annat än på Facebook. Mannen min som är död, sonen som är död, sonens pappa och min ex-man som också är död. Är de människor fortfarande, eller är de enbart döda och förvandlade till minnen? De var i alla fall viktiga människor, både de döda och de som fortfarande lever. De levande sönerna, barnbarnen. Syrrorna.

 Jag har inte många vänner, inte många nära bekanta. Har Agnes någon ”bästa vän”? Kanske ska inga av de jag räknade upp ovan finnas med. Om boken ska vara en nu-berättelse, inte historia? Nya obekanta bekanta ska kanske hittas.

Vilka gestalter kan jag låna/stjäla från andra? Vilka egenskaper vill jag att människorna i min bok ska ha? Hur ser de ut, hur klär de sig, hur låter deras röster? Vad gör dem glada, eller ledsna, eller till och med sorgsna? Vad är viktigt för dem, vad bryr de sig inte om?

Pandemikonsekvenser? Mera inbundna efter isolering, mindre sociala, folkskygga kanske.

Ålder? Hälsa? Galloperation, ny höft, hörapparater, glasögon. Tung cykel, svårt med balansen. Väger för mycket, motionerar för lite. Lat. Läser mycket, alla sorters böcker, inte deckare numera. Har så många böcker i hyllorna att jag aldrig kommer att kunna hinna sälja dem på Bokbörsen.

Vilka temata återkommer i mina skriverier? Vilka outnyttjade kan tillkomma?

(Här slutade vi zooma, eftersom Johannas hyresvärd kom för att kolla ett icke fungerande kylskåp.)

Har kollat reseskyddet i min hemförsäkring, räcker bara 45 dagar. Försökte ringa, plats 27 i kön. Mejlade om utökad tid, vill veta vad det kostar. Har också skrivit ut utlandsresehandling från if. Mejlat sonen om däcksbyte före bilbesiktning 19 november.

Nu är klockan kvart i ett.

Photo by Faruk Tokluou011flu on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s