Minneskort hit och tillbaks

Minus en grad denna tisdagsmorgon. Nu är blommorna slut utanför köksfönstret, en enda liten krasse längst in i hörnet ser pigg ut. Fåglarna fick frukost före mig idag, det var tomt i alla tre automaterna. 10 kg solrosfrö försvinner fort.

Tre svanar flyger just nu bort från sjön. Riktning Östersjön.

Solen tvekar lite ännu, men kommer kanske. Himlen i öster var röd i morse. Det blåser inte.

Konstiga drömmar – äldste sonen och hans pappa snickrade ivrigt igen ett takfönster så att en farlig galning inte skulle kunna komma in i huset. Det var bra, tills alla insåg att det fanns väldigt många andra fönster han kunde ta sig in genom. Vaknade innan det blev riktigt obehagligt. De där sista morgontimmarna, innan jag kan bestämma mig för att vara vaken, är ofta smått otrevliga.

Blåser ut ljusen på köksbordet medan jag kommer ihåg det. Ett namn var borta igår kväll, jag såg personen för mig, men kunde inte hitta namnet. I morse dök det upp. Noterar om inte annat en viss fördröjning när det gäller namnkomihåg.

Klockan är bara halv nio, tänker inte åka in till Norrtälje förrän fram på förmiddagen.

Jag begriper mig nog inte riktigt på spar-funktionerna i den här datorn. ”Spara automatiskt” fungerar inte om filen har docwhatever efter sig, den måste först sparas i molnet och kan sedan sparas automatiskt… Så nu har jag gjort det som krävs. Längst ner i aktivitetsfältet på skärmen syns en sol och temperaturen en grad, plus information Regn/snö snart. Vill inte veta det. Men hittar inte hur jag tar bort informationen. Startade om efter att ha tagit bort det på ett ställe utan att det försvann. Nu är det borta.

Köpte minneskort, fick det isatt i telefonen, men eftersom jag glömt den nya pin-koden (nytt abonnemang) fick jag åka hem för att formatera kortet på egen hand, med noggranna instruktioner. Problemet var bara att varken jag eller telefonen kunde hitta kortet… Åkte in till butiken igen, fick hjälp – som inte heller hittade kortet, trots att han testade med flera kort. Något är galet med telefonen. Får antagligen köpa ny med väl tilltaget minne, om jag vill fotografera något på Teneriffa. Minnet i den nuvarande är nästan slut.

 Dessutom regnar det.

Nåja, det är nästan två månader kvar innan jag åker, så jag lär hitta på en lösning. Två killar i butiken jag besökte i Norrtälje lär vara bra på telefoner, men var förkylda just nu, och därför hemma. Om jag besöker butiken igen om någon vecka kanske de är där. Butiken är nämligen mycket serviceinriktad och personalen hjälpsam. Lindgrens Radio och TV.

I morgon åker jag in till Sundbyberg och yngste sonen. Blir förmodligen bjuden på lunch av honom hemma hos hans vän i hennes nya lägenhet. Sonen vill inte att jag ser hur ostädad och fullbelamrad hans egen lya är… Tänker ändå åka förbi och lämna hans böcker och lite annat, jag behöver ju inte gå upp.

Jag kan inte få de två barnen och den gamla kvinnan i Lycksele ur tankarna. Mannen försökte döda alla tre med en kofot, alla är svårt skadade. Mannen var förmodligen sjuk, hade inte fått tillbaka sina jaktvapen eftersom han vårdats för psykisk sjukdom. Han hade en kofot.

Hur mår den här mannen idag? Kan han fortsätta leva? Om alla tre dör, som han ville då han slog dem, kan han orka leva? Jag förstår inte hur någon kan göra något som han gjorde och fortfarande vilja leva. Han kanske inte vill, jag vet förstås inte. Ingen samhällsinstans fanns som kunde förhindrat detta, varför? Vem och vad skyddar oskyldiga mot sjukdomsvåld och annat galet våld? Var fanns mamman? Och hur orkar hon leva (om hon nu gör det).

För varje dag som går inser jag hur mycket jag har att vara tacksam för.

Besinningslöst våld, vilken otäck benämning. Där finns inget utrymme för besinning, för eftertanke, för insikt om konsekvenser. Bara en avgrund av ohanterbara känslor.

Sonen ringer och gör mig glad. Vi ses i morgon.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s