Onsdagslunch

Onsdag eftermiddag – hemma igen efter att ha bjudits på lunch hemma hos yngste sonens vän, i hennes nya lägenhet i ett fint område i Sundbyberg. Gott och trevligt. Retade mig på noll information på parkeringsautomaten, dels borde jag veta vilken parkeringszon jag befann mig i, dels hur lång tid vilken summa räckte. Jag chansade, betalade femtio kronor och hade ingen böteslapp när jag kom tillbaka till bilen.

Vädret idag är trist, duggregn och blåst. I morse trodde jag att termometern gått sönder, det var elva grader varmt. Längre fram på dagen ännu varmare.

Försökte få tid hos Audika i Norrtälje, har tröttnat på att den ena hörapparaten piper när jag tuggar, rör på mig, pratar. Min lekmannateori är att den är otät, att den där gjutna plastgrejen i örat inte sluter tätt till mot höger öra. Någon tid kunde de inte ge mig, men de har öppen mottagning mellan 13 och 15 nästa onsdag. Jag får väl gå dit då.

Behöver skaffa mig ett par flip-flops inför Teneriffa. Undrar var man hittar sådana så här års.

Nästa vecka ska jag hämta kabinväskan jag får låna av vännerna som åker till ön samma dag som jag. Ska provpacka, försöka räkna ut vad som kan följa med och vad som inte ryms. Det blir bra. Får väl ställa mig på vågen utan gepäck och se vad jag väger och därefter med väska och ryggsäck.

Behöver ingen middag idag. Är fortfarande mätt efter välkryddade kycklingben och potatisgratäng. Passade på att ta en del mat ur min frys till Sundbyberg, jag hinner inte äta upp allt jag har. Hur mycket jag än anstränger mig… Ica-handlaren undrar nog vad hans ”stammiskund” har för sig, de senaste gångerna är det mjölk, havregryn, ägg och Bregott som inhandlats. Lite grönt och frukt. Inga större inköp. Är smått stolt över att inte ha fallit för något som lockat. (Vilken konstighet, att vara stolt över att inte handla.)

Skrivrum med Johanna och de andra i morgon. Kanske tänker Agnes delta? Men nu kom jag på att mina högtalare ännu inte vill med den nya datorn – vi får se hur det kan gå. Laddar hörlurarna nu.

I Näsåker vill man inte ha några vindkraftverk, inte i Skåne heller. Skälen är dock desamma, de förstör utsikten och de låter. Plus att man i Näsåker (och trakterna däromkring) anser sig ha tillräckligt med el, vilket inte skåningarna kan hävda. De som kallar sig coronaflyktingar från Tyskland (ovaccinerade) måste nu kanske flytta igen, vindkraftens utbyggnad visste de tyvärr ingenting om… Även den svenska världen är ur led.

Får inte hörlurarna att fungera. Men hör hyfsat utan dem. Det visar sig i morgon om det räcker.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s