Jag fortsätter skriva, men vet ännu inte vad. Fryser om fötterna, letar reda på raggsockorna. Blev nedstämd när jag nyss under skrivrumstimmen skrev om Jan och oss och hans demens de sista åren. Hans död.

Nu ska jag komma fram till vad jag ska äta till middag. Kålsoppa kanske, vitkål i kylen och buljong från frysen. Puttrar nu på spisen, får se vad det smakar så småningom. Fåglarna har inte fått några frön idag, det är dags. Fyllt på med frön, sopat altanen och tagit bort vissna krasseslingor. Vattenkannan tömd och inställd i källaren.

Soppan smakar bra. Det får bli kombinerad lunch och middag idag. Äter nu. Och kanske har jag fått hörlurarna att fungera, letade reda på Bose´s sida på nätet och hittade instruktioner. Åtminstone blinkar en blå liten prick (bluetooth tror jag) nu när jag sätter på lurarna. Men i Inställningar är de fortfarande enbart kopplade. Inte anslutna. Kanske har mitt val av Google som sökmotor, och inte Explorer, något med saken att göra? Ibland blir jag så trött på att inte kunna något om datorer och funktioner.

Varvar eftermiddagstimmarna med att läsa en Kindle-bok, det går som vanligt rätt fort. Ett problem i sammanhanget är att jag inte vet hur jag gör för att bli av med de böcker jag läst. Planerar att fråga Helen om det också…

Regnar rejält nu när klockan är halv fyra.

Kålsoppan räcker till middag även i morgon. Så himla gott och så otroligt enkelt att göra. Har fortfarande ett halvt vitkålshuvud i kylen, men har inte riktigt lust att göra kålpudding. Kanske får-i-kål med de små lammfiléer jag har i frysen. Har säkert ytterligare användbar buljong också. Tömda plastburkar börjar bli många i skåpet, betyder att jag faktiskt gör slut på mat ur frysen.

Lyxproblem.

Tänder ljusen på köksbordet, har suttit en stund i vardagsrummet och glatt mig åt kaktusarnas knoppar som frodas. Den gamla ledsna kaktusen gillade tydligen att bli delad på och omplanterad. Nu gäller det bara att se till att någon håller liv i dem också, medan jag är borta.

Har beställt ett par Birkestock flip-flops på nätet, rea. De kommer nästa vecka, hoppas att det blev rätt storlek.

Jag går igenom foton i Google photo och raderar många. Gläds åt en del, minns och saknar. Det är mycket sådana känslor nu, saknad och längtan, ofruktbar sådan, till det som var en gång. Ingen ordning alls, inget rimligt fokus på någonting. Tomt.

Det här med att skriva i ett ”skrivrum”, vare sig det är digitalt eller fysiskt, får igång skrivandet. Det handlar om att vi är några som gillar att skriva, vi är i olika stadier, några har nyss givit ut sin senaste bok, några är på gång, någon har kontakt med ett förlag. Vi pratar lite om var vi är och vad vi tror om det egna skrivandet. Så en dryg timmes enskilt skrivande, allas ljud är avstängt. Därefter lite prat igen, och sedan tack för idag. Bra. Ofta glömmer jag tiden, och missar att delta. Ibland väljer jag medvetet att inte delta. Och ibland är jag där tillsammans med de andra. Något blir gjort. Tack Johanna för att du gjort detta möjligt.

Jag vet sällan i förväg vad jag vill skriva. Idag blev det mera om de här senaste åren, med min fd make och hans demens, om lånehunden Molly och min egen frustration mellan varven. Om hur jag oroades över att inte orka hela vägen, och hur det ändå gick till slutet, både på Mollys liv och Jans. Och hur det är att vara kvar. Att enbart ha mig själv att ta hand om numera. Mitt senaste påhitt i den vägen är att åka till Teneriffa på kanske tre månader, en dag efter årsdagen av Jans död.