26 oktober 2021 – tandläkaren för rotfyllning (gick galant, Ulrika på City Akuten Tand är toppen) och därefter möte med Helen och Isaac, jag fick låna en kabinväska för vår Teneriffa-resa. Nästa gång ses vi på Arlanda, om gud vill och tygen håller (tror jag mamma brukade säga, utan att vara religiös).

Bilen parkerades på Rösa trafikplats, och bussen kom precis när jag hunnit fram till hållplatsen, tar en timme in till stan. Perfekt. 50 kronor tur och retur. Har fyllt på reskassan.

På tisdag är det dags igen för tandläkaren, vill ha tänderna ”klara” innan jag åker. Kanske ska jag då också passa på att växla till mig en ”handkassa” med euro, även om det verkar vara billigare att ta ut den valutan på Teneriffa. Och någon gång nästa vecka ska jag baxa upp vinterdäcken från källaren (först flytta på gräsklippare, ett par stolar och cykel) och in i bilen, så fara hem till sonen för byte när det passar honom. Före besiktningen den 19 november.

I morgon får jag hämta mina flip-flops på OK-macken innan jag åker till Audika i Norrtälje för koll av den ena hörapparaten, den piper.

Någon gång efter 9 november ska jag också se till att få en influensaspruta, kanske även en tredje med coronavaccin. Ska i alla fall kolla.

Nu är det redan onsdag, klockan är nio, det regnar och frukosten är både inmundigad och disken diskad. Blåser ut ljusen på köksbordet och går och bäddar. Har ögnat igenom kvällstidningarna och Facebook, och mejl. Löst dagens supersvåra sudoku, och läst Midsommarros´ blogg om fågelmat och -matning. Inga nätbollar här.

Hittar pappersflagor i bilen och inser att en mus varit där och tuggat sönder etiketten i det gamla överkastet som ligger som skydd över bagageutrymmet och de nerfällda sätena. Känner igen utseendet… Nu har jag gått igenom bilen så gott jag kan, hittar ingen mus. Hoppas den gett sig av, eller dött någon annanstans. Hur har den kommit in? Har ännu inte haft/sett spår av några inomhus.

Provar några jeans och andra långbyxor, inte längre bekväma. Jag är för tjock om magen. Hävdar att det är efter galloperationen i våras (och för all del, för mycket god mat, kaffebröd och vin) därefter. När jag väl kunde äta och dricka som vanligt igen… Har inte riktigt insett det, eftersom jag mest har mjukisbrallor med gummiband i midjan, sköna och töjbara. Väger mig inte tillräckligt ofta för att bli förskräckt. Behöver hanteras. Men jag tänker inte köpa nya kläder, får klara mig med det jag har och kan ha. Ska provpacka i eftermiddag och väga, jag med tom väska, jag med väskan packad ungefärligen.

Idag blir det inga pepparkakor med smör på till kaffet strax.

Tror inte jag ska köpa mera fågelfrön eftersom jag inte kommer att vara här i vinter. Det är naturligtvis (som syrran sa) dumt att vänja fåglarna vid mat, och så är den plötsligt inte där längre. Bättre att de hittar sin mat annanstans redan nu, innan det blir riktigt kallt.

Nu regnar det ordentligt. Provpackar och väger, sandalerna kanske får stanna hemma. Beror lite på hur bra jag tror att flip-flops´en fungerar. Nåja, det kommer att bli bra när det väl är dags. Det som inte ryms i kabinväskan och ryggsäcken kan skaffas på plats. Insåg just nu att jag till exempel nyss inte packade några trosor. Några par ska jag nog ha med mig.

Har hämtat Birkenstock flip-flops, de passar perfekt. Tränar nu tårna. Och så har jag lyckats få in mobilt bank-id och Swish i nya mobilen. Nu fattas bara ”kontakter”. Nu är även det klart, var ju lätt när jag väl läste ordentligt och tog det lugnt. Ser att jag har flera swishsymboler på skärmen, behöver redigera och ta bort. Men det fixar jag inte nu, så det får vänta.

Är lite stolt att jag klarade detta. Och är inte alls säker på att jag skulle kunna göra det igen.

Nu ska jag laga middagsmat, kyckling, svamp, bacon, purjo, rödvin – typ coq au vin – och ris. Använder kycklinglårfilé i stället för styckad hel kyckling, handlar nu om vad jag har i frysen. Svampen har jag plockat själv, mest Karl Johan som väl passar till fransk mat. Och jag är oortodox, slänger i en skvätt grädde också. Plus en aning marockansk röd krydda som jag glömt namnet på. Det doftar gott.

Ser min stolta sonsons Simon inlägg på Facebook, om sin pappa som just fått igång en konstig såg/fräs utan att egentligen kunna sådant. Ungefär som kajaken han byggt, han kunde inte sådant heller. Och mycket annat genom åren. Simon är så stolt över sin pappa, och det är jag med, både över äldste sonen och hans son. Albin är inte bortglömd, han är fin han också! Deras mamma Lotta har del i dem allihop, det är jag glad över.