Fredag/lördag de sista i oktober

Fredag 29 oktober 2021 – det regnar inte. Än. Ljusen på köksbordet är tända. Klockan är åtta och jag har just avslutat min frukost.

Försöker få lite fart på Agnes därnere på Teneriffa, men hon är ovillig. Upptagen av sitt, vill inte bli störd. Jag vet ju inte vad hon håller på med, men hennes tystnad är besked nog. ”Lämna mig i fred.”

Så här sitter jag, utan att riktigt veta varför jag ändå försöker skriva. Det verkar vara mitt konstanta skrivartillstånd. Om jag vill kan jag ju göra som flera år tidigare, sätta igång i november med ambitionen att åstadkomma 1 660 ord varje dag. När november är slut blir det 50 000 ord, tillräckligt för en bok. Kvalitet och innehåll ska vi tala tyst om, men många ord kan det bli.

Såg en lista på karaktärsdrag och annat som kan behöva noteras när man försöker skildra en person i en text – allt ifrån utseende och rörelsemönster till ”vad händer när den här människan blir arg”. Elisabeth George´s Character Prompt Sheet – kan kanske vara bra att använda.

Har fyllt på det jag skrev igår om Agnes, enligt ovan. Skriver ut. Intressant ”övning” – nu ska jag bara utsätta andra karaktärer för detta också. Har lagt till Karl Lunde och försökt förstå vem han är och vem han kan bli i berättelsen.

Nu tar jag paus. Resten av ”befolkningen” får vänta. Badstegen är upptagen för säsongen, har just varit ner till sjön och kollat. Därmed definitivt inga fler bad här i år.

Mötte en okänd vacker man när jag kom ut, långhårigt gråhårig med hästsvans och snyggt skägg, och unga glada ögon. Jag talade om hur han kunde gå rundan förbi hjorthägnet och vidare, ca 4 kilometer. ”Det är vackert här, jag har inte gått här tidigare.” Ny i trakten förmodligen. Han gick åt sitt håll och jag åt mitt. Hoppas han hittar hem.

Det blir får-i-kål till middag idag, hade sådan i frysen och tog fram igår. Men idag ska jag vänta till vettig middagstid, inte äta vid två som igår.

Det höll till halv fem, nu har jag ätit och har fortfarande en måltid i morgon också. Bra.

Och så småningom blev det lördag den 30 oktober. Ännu ganska grått på himlen, inget regn, just ingen vind. Tänder mina ljus på köksbordet, och äter frukost. Har inga planer för dagen. Vinterdäcken har jag rullat fram till källardörren, skottkärran vilar nu ovanpå veden i vedboden. Vet inte vilket som är enklast, att lasta ett däck i kärran och köra upp till bilen, eller att rulla ett däck i taget dit upp. Det visar sig.

Klarade dagens sudoku. Bäddat, diskat.

Provpackar, inser att jag får lämna en del hemma. Nu vägde väskan 8,2 kg vilket innebär att ryggsäcken inte får väga mer än 1,8. Dator plus något lite. Lär behöva provpacka flera gånger. Eller klä på mig några extra lager.

Tittar lite på Netflix, tröttnar fort. Har kollat kvällstidningarna, Facebook och mejl. Vad göra nu? Tvätten från igår är kanske torr. Det mesta kunde plockas in. Laddar telefonen på en ny laddplatta, trådlös – går långsamt tycker jag.

Kan inte boka influensavaccin via 1177. Får ringa och kolla på måndag. Vet att det inte börjar förrän 9 november, men det vore ju praktiskt att kunna boka dessförinnan. Rörlighetsgympa med Sofia, bra – jag skrattar flera gånger med henne och åt mig.

Upptäcker en knopp i köksfönstrets gröna pelargon, hoppas den orkar fram.

Agnes har – eller hade – en mejlbekant i Norrland. Det dagliga mejlutväxlandet tog slut när Agnes insåg att mannen inte enbart var konstnär, musiker, aktieaktiv, levde ensam och verkade laga god mat – hans politiska preferenser låg hos fel parti, det bruna och främlingsfientliga. När han undrade om jag ville ha ett kalifat i Sverige självdog mejlandet.

Nu verkar han ha återvänt till Spanien, där han tidigare bott några år. Kanske inte till Teneriffa, men till fastlandet. Agnes hoppas att han glömt att hon ville åka till Teneriffa, hon har ingen lust att ta upp bekantskapen igen. Vi får se – ett karaktärskort ska jag nog i alla fall skriva. Men det får vänta.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s