En söndag i november

Söndag 7 november 2021 – grått, regnat. Ljusen brinner på köksbordet. Kom inte ur sängen förrän kvart över nio, somnade om och drömde om en ful gammal segelbåt, om utbytta mobiler, Läckö i Stockholms skärgård (!), en äldre man som ville hyra ut sin båt. Rörigt.

Nu har jag just misslyckats med dagens supersvåra sudoku, gör om senare idag. Har bäddat, men inte klätt på mig. En knopp till i den gröna pelargonen i köksfönstret. Det stora nytvättade underlakanet är nu torrt och kan läggas undan.

Jag är varken riktigt förkyld eller inte riktigt förkyld. Halsen verkar okej, småsnuvig. Satsar på att vara frisk till på onsdag för vaccinering. Kroppen fortfarande lite mör, men tror mera på mitt platta fall häromdagen än på influensa. Ingen feber.

Ännu en bok beställd. Litet, men relativt stadigt inflöde av betalningar. Som jag måste stänga av när jag åker bort.

Byter brillor.

”Arbetsnöjdhet” ett för mig nytt ord på Rapport (tror jag) igår kväll, använt av någon som kanske vill maskera ”onöjdhet” genom att skapa ett nytt ord. Minns tyvärr inte i vilket sammanhang ordet användes, bara att det gjorde mig irriterad. Och på Facebook hittar jag tips om filmen Mediamannen (som jag så småningom insåg heter Trädgårdsfesten) på SVTplay. Tillbringade en god stund av kvällen med La cucinara en Castamar, Kokerskan på Castamar. Den serien förnöjde mig.

Idag blir det makaroner och stekt falukorv till middag. Känner inte för mera omständlig matlagning.

Nu påklädd och med borstade tänder. Vikt ihop och lagt in det stora lakanet. Diskat. Pratat med syrran som mår bra idag. Kom överens om att vi har olika sorts humor, eller nåt – hon gillade den franska filmen som på Netflix heter Stuck together, och skrattade sig nästan av stolen. Jag gjorde det inte.

Just nu har jag bestämt mig för att skriva ”sa” och inte sade, ”nåt” och inte något. Med flera liknande talspråkiga sätt att skriva. Får se hur länge jag kommer ihåg det. ”Dom” har jag svårt för.

Har ägnat en stund åt Wikipedias Tenerife-fakta. Bra information om mycket. Till exempel Ten Mas card, för bussresor. Inser att jag inte vet nånting om ön, minns enbart Puerto de la Cruz och Teide från den enda tidigare resan dit. Tror att vi också var till djurparken, som numera tydligen är svartlistad av flera researrangörer på grund av dålig djurhållning. Det lär vara ont om hyrbilar nu, och jag känner inte att jag gärna vill köra. Kanske försöker vi ändå hyra en bil om vi vill åka på lite längre utflykt på ön. Det visar sig.

Klockan är snart fem, det är mörkt och jag har både ätit middag och diskat efter den. Och tittat en stund på en tjatig fransk film (Let the sunshine in) som jag trodde var en annan fransk film – som nu återstår att se (Trädgårdsfesten). Rekommenderad på FB av vän. Kanske i kväll. Får inte mycket skrivet idag. Är seg, och uttråkad, tidigt middagsätande är ett tecken på dylikt.

Ibland råkar jag slå på plattan på datorn så att den lyser – och då händer konstiga saker i texten, tills jag trycker ett ögonblick på on/off så att plattan slocknar. Då blir allt som det ska igen. Oanade och oväntade finesser.

Det har regnat hela dagen, just nu ser jag inte om det fortfarande gör det. Det var därmed inte läge för däcksförflyttning från källaren till bilen.

Jag gör mig inte gladare när jag tänker att alla mina återstående dagar ska se ut ungefär som denna. Förmodligen med en skröpligare kropp och kanske ett huvud som blir allt virrigare. Hjälp! Fast vem kan det, utom jag själv. Vet allt det där, och gör ändå ingenting åt nånting. Jo. åker till Teneriffa i december, det är kanske att göra nånting. (Notera att jag skriver nånting, inte någonting – om jag ska vara brutalt ärlig så skrev jag någonting på det första stället, och ändrade.)

Överblivna, icke tillagade makaroner ligger nu i en liten plasthink, plus en glasburk. Förhoppningsvis mussäkert, åtminstone glasburken. I morgon kanske det är läge för renskav med svamp, från frysen. Kokt, stompad potatis till.

Så här ser jag ut när jag sitter i min sköna stol och glor ner i datorn i knät.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s