I otakt med brillorna

Här regnar det, ser på FB att det snöar i Uppsala. Två grader varmt. Tänder några ljus igen, bara för att det känns bra. De behövs inte för något annat än den känslan. På torsdag är det mammas födelsedag, den 11 november. Hon tyckte det var lite roligt att hon och gamle kungen var födda på samma dag, dock inte samma år. Mamma fyller 108 år, och är nog glad att hon slipper vara med numera.


Nyss gick ett par grannar förbi med sina stavar och reflexvästar. Båda är 80+ och går flitigt halvmilen runt hjorthägnet och hem till sitt. Starkt. Och disciplinerat. Ibland går de i sällskap, ibland var för sig. Vi vinkar åt varandra, jag har presenterat mig för mannen som är bror till Ingemar med de vackra (numera bara en?) bruna settrarna och bor i början av ”stora vägen”. Så kallad enbart för att den är större än vägen här inne på gården. Har tyvärr glömt brorsans namn, och hennes har jag aldrig hört. Vi vinkar åt varandra. Mitt sociala liv här är inte omfattande, försiggår mest på Facebook och per telefon.

14 940 ord bör jag sluta på idag – har 12 840. Två tusen till… Drygt. Trettiofem dagar tills vi åker.
Klockan är halv ett. Jag gör grönt te med ingefära och citron och honung. Ganska odrickbart, men kanske nyttigt. Regnar fortfarande, så det var bra att jag inte kom till sonen för däcksbyte idag. Vi har några dagar på oss före bilbesiktningen fredag nästa vecka.

Tre knoppar i den gröna pelargonen. Kaktusarna verkar tappa farten, kanske har jag vattnat för mycket, kanske är det för varmt från elementet. De gläder mig dock fortfarande, med både knoppar och blommor.

Såg ett flygfä som kanske var en mal, och kom genast ihåg hur naftalin luktade därhemma när kläder lades i malpåse eller togs fram. Hoppas det inte var en mal, och att den dör sotdöden. För när jag väl hittat flugsmällan var ”malen” försvunnen.

Jag är avundsjukt trött på alla som ”signar” bokavtal av alla sorter, med förlag eller agenter. Informeras om på Facebook. Och jag säger ”grattis”. Trots avundsjukan har jag stor respekt för det jobb alla som skriver lägger ner på sina manus.

Har ingen feber, men det är grinigt väder och jag låter mig påverkas. Ringblommorna har också gett upp därute i lastpallen. Tack för i år.

Har gjort i ordning potatissmeten till middagen, och särat på fläsket, det rimmade skivade. Trodde först att det var bacon. Nu gäller det bara att steka det ganska hårt, så att det inte blir kokt. Tror jag gör det innan jag steker potatisplättarna. Om ett par timmar.

Tittar förstrött både på Lucifer och Kokerskan på Castamar, Netflix. Inser att jag inte riktigt har tålamod med serier som hela tiden kokar soppa på samma spikar, upprepar sig med någon liten annorlunda detalj. Tänder inte på filmer heller numera, såg inte färdigt någon av de franska filmer jag började titta på förra veckan. Trots att jag tycker mycket om att höra franska talas.

Jag är grinig, inte bara vädret som är det. Fryser om händerna. Vinden kommer från fel håll, och drar in i köket genom fönstret där jag sitter.

Jag är aldrig i takt med glasögonen, läser och förflyttar mig med skärmglasen på och skriver utan dem, men med de progressiva. Det vinglar både här och där. Har sedan igår försökt komma på ett namn på en person, som jag borde komma ihåg namnet på. Har inte lyckats ännu. Men ett par minuter senare dök det upp. Tack vinglande minne som ändå finns nånstans därinne.

Klockan är kvart över fem, jag har ätit god middag. Och diskat. Nu i vardagsrummet i skön stol med fårskinn över knäna och bakom ryggen, ljus tända. Insåg nyss att jag läst boken jag hittade i en bokhylla. Dags att blåsa två av ljusen. Har pratat med sönerna och bett om ursäkt för missade samtal igår kväll. Jag går till sängs för tidigt för dem. Gäspar redan.

Varken mina glasögon eller naglar – Photo by Lisa on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I otakt med brillorna

  1. Hittade din blogg – och det var mycket trevlig och spännande läsning!
    Här i Falkenberg är det regn och blåst som alltid på hösten! Ha en finfin dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s