Läser Stephen King´s bok Att skriva. Noterar att han säger ”det finns ingen röd tråd, bara ögonblicksbilder” – ungefär så upplever jag mitt eget skrivande. Jag vill inte stryka under eller stryka för i någon bok numera – försöker därför peta ner det jag uppfattar som viktigt här, till exempel. Nu ska jag fortsätta läsa, har läst boken tidigare, men den känns värd att läsa om.

”Leta inte efter idéerna, men förvalta dem när de väl dyker upp, ibland från två olika håll, och så smälter samman till en.” Ungefär så. Och ”ta bort alla onödiga ord” – det kanske viktigaste rådet.

”När du skriver, berättar du historien för dig själv. När du redigerar ska du ta bort allt som inte hör hemma i din historia.” Håll dörren stängd medan du skriver, öppen när du redigerar – andra ska läsa din berättelse.

Tycker om hans sätt att beskriva hur han gör. The Elements of Style av William Strunk Jr och E.B. White. Rekommenderas av King, ”där finns inga onödiga ord”.

När jag skriver som nu i november och jagar antal ord, lär det bli många onödiga ord… Men ögonblicksbilder, och ingen röd tråd. Det ena kanske kompenserar det andra.

Har nu ätit min sushi, med gaffel och kniv eftersom jag bara ibland behärskar pinnarna. Som tur var hade jag inte rensat bort två små wasabi-påsar och en burk inlagd ingefära ur kylen. Ingick inte i portionen från Hemköp. Men gott var det, och jag spar bubblet till en annan dag. Känns inte som om de nya tänderna riktigt tål bubbel än. Har diskat.

Läser vidare i King´s bok.

Har nått ordmålet för idag. Stephen King skrev och skrev och skrev. Berättelser, otäcka historier, många historier. Fick småpengar, begrep inte att han kunde behöva en agent, och fick så 400 000 dollar för pocketutgåvan av Carrie. Hälften till honom, hälften till förlaget, taskigt kontrakt.

Han skriver om sin alkoholism, och om sitt drogmissbruk. Och en helvetesversion av ”här har du ditt liv”. Släkt och vänner, tomflaskor och tomma ölburkar, kokainrester, munvattenflaskor, allt möjligt som kunde konsumeras och kanske ge någon sorts kick. Hans hustru arrangerade det hela – hon och andra hade insett att Stephen King höll på att ta livet av sig.

Han lyckades fortsätta skriva och sluta sina missbruk. Hitta glädje i skrivandet igen.Apropå att han bytte ut det fantastiska skrivbord han trodde att han ville ha, mot ett som han faktiskt ville ha.