Bussåkande

Idag måndagen den 10 januari har jag åter varit i Santa Cruz, det tar en timme till Puerto, bussbyte där och en timme till. Bra dag för bussåkande, det verkar ha regnat här i La Caleta. Molnen låg lågt nära bergen, det såg ut som om det var rök. Och en vacker regnbåge visade sig över havet, när jag åkte hemåt igen.

Jag lekte turist, gick. Och gick, till slut hade jag hamnat långt från busstationen och El Corte Ingles, där jag tänkte handla lite. Taxi dit, värt de dryga tre Euro det kostade. Nu vilar jag kroppen i soffan i lägenheten, åt på La Mafia i Santa Cruz´ shoppingkvarter, italiensk spaghetti carbonara med en aning tryffel – mycket gott, och ett stort glas med lite rödvin i till det hela.

Behöver alltså inte laga middag själv idag. Bara slappa – har gjort mig en Dry Martini.

Scrivener förstår jag mig inte på. Allt jag lade in som handlade om Agnes och Teneriffa har försvunnit. Eller, det har det nog inte – men jag hittar det inte… Börjar om i Word. Och har fört över det jag hittills noterat kring sonens beställda släktkrönika dit också,för säkerhets skull. Men det vore ju fantastiskt bra att ha en del av funktionerna i Scrivener just när man samlar information från många håll på många ställen. Sådant klarar inte Word. Scrivener får vila några dagar, jag behöver tömma hjärnan.

Mina av en son ärvda långbyxor med många fickor hängde löst idag. Har jag kanske krympt lite? Allt gående får gärna resultera i att omfånget blir mindre. Någon våg att kolla vikt på har jag inte, så det får vara som det är. Men jag kan ju alltid inbilla mig att jag gått ner lite, och glädjas åt det. Idag blev det tre tusen steg (kändes som många fler) eller drygt två kilometer. Är det stadsgatorna, trafiken och alla människor som gör att det känns som mycket mer än så?

Den här turisten tog inga bilder idag. Illustrerar med tidigare fotografi.

Fiskaren

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s