Casa felise siglo XVII

Tisdag 11 januari 2022 – ute i solen. Tvättar ett täcke som såg ofräscht ut, maskinen är kanske klar när jag kommer tillbaka hem. Jag sitter på min vanliga Plaza de San Andres, men ser inga katter. Solen värmer bakifrån, får nog flytta på mig till helskuggan snart.

Flera surfare var ute i vågorna idag. Ett par farligt nära de vulkaniska stenarna, tyckte jag som inget vet om hur man styr en surfbräda.

Idag låter jag öronen vila utan hörapparater, också utomhus. Igår hade jag dem i hela dagen tillsammans med munskydd, glasögon och solglasögon. Det gjorde ont bakom öronen när jag väl var hemma igen. Antar att jag inte ska prata med någon mer än mig själv idag. För säkerhets skull ligger apparaterna i ryggsäcken, tillsammans med plånbok och nycklar och oanvända munskydd, pappersnäsdukar. Och vattenflaska. Där ligger också den T-tröja jag tagit av mig, under har jag syrrans ärmlösa på Cypern inköpta svarta känning med rosor på fickorna.

En ung man med blombukett går in i ett av husen. Nej, han lägger bara blommorna innanför dörren, och stänger dörren noga efter sig. På gatan kollar han sin mobil, skriver kanske ett meddelande. Och går vidare. Hoppas någon sätter blommorna i vatten fort.

Jag saknar en perfekt skrivplats utomhus, helst inom synhåll för havet. Datorn blir lite vickig i mitt knä, skulle hellre ha den på ett bord i lagom höjd.

En kvinna går förbi med en stor soppåse. Jag förundras över mängden sopor i de öppna kärlen, varje dag. Vart tar de vägen? Just ingen sopsortering heller, jag försöker slänga plastflaskor och tetror i de containers som är avsedda för sådana, men det blir ju inte många. Slänger också sopor nästan varje dag, mest för att det inte känna bra att ha en öppen sophink stående i köket.

När jag inte har hörapparaterna i öronen som vanligt utomhus, inser jag hur döv jag faktiskt är. Det är behagligt, så länge ingen försöker prata med mig. Och den risken är liten. Jag har ”hola´t” på några grannar i huset, och växlat några ord med kassörskor i butiker, det är allt hittills.

Tänkte googla om det finns något bibliotek här, men glömde att jag inte har internet ute, inte på datorn i alla fall. Så det får vänta.

Klockan är snart ett, jag åt en pirog av något slag till kaffet innan jag gick ut. Behöver inte gå till ”tapasrestaurangen” och äta.

Ett gäng ungdomar i gröna T-shirts eller linnen går förbi. Vad ser de när de slänger ett öga åt mitt håll? En gammal tant med vildvuxet grått hår, en dator i knät och ryggsäck bredvid sig på bänken. Undrar de vad jag skriver? Jag är tacksam så länge ingen frågar. Agnes kommer jag inte igång med igen efter Scrivener-fiaskot, och släktkrönikan låter jag ta igen sig lite.

En äldre man tittar ut genom sin dörr, och möter en ung man som kommer med varor till honom. Kanske en släkting, kanske hemleverans från butiken. Ett par turister går förbi, mannen ser att jag ser honom titta på mig, och nickar vänligt. Jag med. Så åker bilen som kom med varor sin väg, och mannen stänger sin dörr.

Ett av husen här, nr 3, har en skylt som säger ”Casa felisa siglo XVII” – huset ser väldigt välvårdat ut.

Längtar efter att få bada, men får nog åka till Puerto och Lago Martianez i Isaacs sällskap. Där finns flera pooler. Helst vill jag just nu undvika flera bussresor på grund av coronasmittan, så badandet får därmed vänta. Här är vågorna för kraftiga för mig.

Skärt, inte rosa, tycks vara en favoritfärg här. Många kvinnor, unga och äldre, både turister och de jag bedömer som infödda, har gärna skära tights på kurviga kroppar, eller en illskär mössa på huvudet. De tycks inte bry sig om annat än att de själva gillar skärt. Och det gillar jag, även om både färg och tights ibland får mig att titta åt ett annat håll.

Hemma igen hänger jag ett rent täcke på tork, och googlar bibliotek. Inget närmare än i Icod. Jag får fortsätta på mina bänkar utan bord, sitta vid ”tapasrestaurangen” någon gång. Nu gör jag ett nytt försök med Agnes-text i Scrivener. Kopierar in och flyttar runt lite. Ansträngande. Släkten får vänta. Plötsligt är klockan kvart i fyra.

Letade vitlökspress i butiken i morse när jag handlade, och färdig béarnaisesås. Ingetdera fanns. Jag får göra lite vitlökssmör och försöka pressa ut saften med en kniv. Hoppas köttbiten jag inhandlade igår är mör. Champinjoner till, och lite råstekt potatis. Har ett glas rödvin kvar i flaska på bänken.

Det vita huset är Casa Felise

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s