Lördag 15 januari 2022 – sol och 21 grader när klockan är nio. Får passa på att vara ute i solen, i morgon sägs det bli molnigt, och ett par dagar i nästa vecka också regn.

Har ett telefonnummer i huvudet, det dök upp häromnatten, 0756-308 79, minns först inte vems. När jag kollar via Google ser jag att det var riktnumret till Ekerö, och då är det förstås vännerna där. Telefonnumret finns inte längre, men de finns.

Hjärnan är vidunderlig, tror mitt skrivande om gamla minnen och levande och döda släktingar, vänner och före detta vänner, också väckte det här minnet. Vad mer ska dyka upp?

Nu ska jag diska, klä på mig och gå ut, ner till havet.

Jag är här och jag hör havet, också när hörapparaterna ligger i ryggsäcken. Det är snart low tide, och kanske är vågorna lite mindre stora än annars.

Möter mycket få människor, en katt sitter i ett öppet fönster och slickar sig om tassarna. En liten båt långt därute, en plaskande surfare som mest tycks hålla sig på sin bräda i vattenbrynet. Han får sällskap av en kompis. Stilla lördagsförmiddag, kanske är folk i kyrkan?

Sitter nu i skuggan i något som ser ut som en förfallen teater, med murade säten i en ring, den ena våningen över den andra, bredvid en inhägnad ”prohibido” tomt.

Nere vid havet står två fiskare med sina långa spön, och det luktar stekt fisk. Hur det nu kan göra det? Såg tidigare en delfinfena, och just nu vad som kan vara ett stim långt ute. Något är det, något som rör sig. Det är svårt att se på långt håll, och det är disigt över havet. Isaac lärde mig just via FB att det i Puerto är ”la calima” idag, dis av sand från Afrika, Helen skickar bild från Garachico där calima också gör havet lugnare, är nog lite så även här. Och det som rör sig på havet är förmodligen en liten svart båt.

Ser inte om fiskarna har någon fiskelycka, ser bara de långa spöna. Det är en mur i vägen. Går hemåt, och är tillbaka i soffan kvart i tolv. Har hälsat på några gubbar, både ute och i huset. Nu kaffe. Har inte lust att laga någon mat idag, går kanske ner till restaurangen i kvarteret här bredvid till kvällen.

Nej, det blev inget dopp i Atlanten idag för min del, trots att Helen menade att Atlanten inte blir lugnare än idag tack vare ”la calima”. För mycket folk där jag kunde tänka mig att gå i, jag är folkskygg. I stället gick jag till tapaskrogen, beställde mina culpos i vinäger och en öl, satt obehagligt nära en ofantligt fet man, men så var det. Kostade 10 Euro, värt det, maten, inte sällskapet. Nu hemma igen, efter sammanlagt 6 800 steg eller nära fem kilometer idag. Klockan är kvart över två.

I och med att jag redan ätit ”middag”, blir det ingen restaurang i kväll. Har yoghurt i kylen, det duger bra.

Har bytt från baddräkt och min långa klänning. Spillde förstås när jag åt, har försökt tvätta fläckarna. Det visar sig när klänningen torkat om jag lyckades…

Googlar ”calima” och ser bilder från idag som får mig att inse att caliman inte är särskilt påtaglig här i La Caleta. Det kanske blir värre, och det är nog en bra idé att hålla sig inomhus tills den avtar. Bra att kunna belägga sin lättja med calima-undvikande.