Skärmflygare högt däruppe

18 januari 2022 – konstaterat att pensionen ökat med 362 kronor. Samtidigt går börsen ner, hittills i år förlust med drygt 4 000 kronor, tur att jag inte satsat något stort kapital… Jag hänger kvar.

Väderrapporterna idag sade regn eller åtminstone övervägande molnigt, solen skiner. Det är drygt 20 grader varmt, perfekt temperatur. Klockan är redan elva, frukosten tar sin tid – frukt, ett par brödbitar med ost, te, pressad apelsin. Nu ska jag klä på mig och gå ut. Inget bussåkande idag, men en ny dag att utforska. Baddräkt under klänningen, ifall att.

Nere vid vattnet, det blåser lite, men är soligt i diset. Mera horisont än de senaste dagarna, caliman har nog försvunnit. Väl grunt i vattnet för en simtur, men kom i alla fall ner i vattnet en vända.

Igår, kanske när jag tänkte på döden, insåg jag att jag inte sett någon kyrkogård. Inte vid kyrkan, kanske utanför samhället, där jag hittills inte gått? Tänkte googla, men har ju inte internet här ute. Kanske i Silos.

Stenstränderna här är påfrestande för balanssinnet. I alla fall för mitt. Önskar mig en sandstrand. Måste man åka till Los Christianos och en massa yngre högljutt partajande människor för att hitta en sådan? Jag ska inte gnälla, sitter just nu på en liten murad hylla, nära vattnet. Ingen stör mig, om någon står däruppe och tittar ner så ser jag det inte. Klockan är strax tolv, så det är nog high tide nu. Pölen jag var ner i ligger relativt lugn. Det är hårt att sitta på sten med bara en handduk under rumpan. Det ena får väga upp det andra, jag ser havet, hör det just inte utan hörapparaterna. De ligger i ryggan.

Här slipper jag också ha munskyddet på, ingen människa i närheten. I helgerna brukar en familj med tre barn vara här.  En ung man kom just ner och klev i, simmade en bit ut, längre än jag vågade mig. Så tog jag en promenad hemåt, fick mejl om att Isaac skulle till Garachico och filma, kanske bada – jag svarade att jag badat här. Vill inte åka buss idag igen. Är busstrött.

Nu hemma, fika. Googlar och lär mig att krogen som Frankk rekommenderade ligger i Las Cruces, på vägen mot Garachico. El Trasmallo. Inte så långt att gå, tror det är hållplatsen efter den där jag stiger på. Får kolla det någon dag. Idag blir det soppa till middag.

Kommer på att jag ska ha tofflor med mig nästa gång. Var skrev jag upp min lista? I mappen ”min”? Nej. Får göra en ny lista, för hand, i skrivboken… 2 600 steg, 2 km, mindre än tidigare dagar. Genomsnitt hittills i januari är 4 km.

Många skärmflygare högt uppe i luften idag, igår såg jag bara en i dimman.

Misslyckas två gånger med supersvårt sudoku.

Min värld är tyst. Det känns ibland som om jag krympt den mera här än hemma. Bristen på språk, främlingskap och allmän okunskap om land och seder, får mig att ana hur det kanske kan vara när man kommer till Sverige ifrån ett mycket främmande land (för oss infödda) med annorlunda kultur, kanske dessutom flyr från krig och mördande. Jag är en semestrande lyxfrämling, säger mig vilja göra ”research” för kommande skrivande.

Gör spridda noteringar om miljön här, sådant jag ser eller lär mig på annat sätt. Har ingen ordning på sparandet av dessa noteringar, ungefär som med minneslistan över vad jag vill ta med mig nästa resa. Tycks vilja resa igen.

Avundas skärmflygarna den frihet jag inbillar mig att de känner, svävande högt ovan jorden. Men min avund skulle aldrig få mig att våga flyga så. Och inget aldrig så vackert korallrev kan få mig att snorkla och titta på naturens under, under vattenytan. Jag är feg, eller har äntligen en ålder att skylla på. Dessutom är jag rejält trött på Facebook. Lägger böcker i min bokhylla på Storytel, är inte säker på att jag sparat dem off line. Gör det nu. Hittar också äntligen till de engelska böckerna. Undrar hur mycket mobilen orkar lagra. Den talar väl om när det blir fullt. Gör ett nytt försök med de sjungande kräftorna. Kvart över tre. För tidigt att börja med middagen.

När jag tittar på dagens datum här på laptopen, så tycker den att jag ska fixa till min kalender, så att jag håller reda på vad jag behöver göra. Det behovet har jag inte – det enda som behöver ske under resten av januari är att betala mäklaren hyran för lägenheten. Övriga kostnader sköts automatiskt, och än har inte förvaltaren därhemma larmat om något i brevlådan. Någon gång ska jag också boka biljett tillbaka till Sverige.

Deklarationen fixar jag antingen härifrån eller när jag är hemma igen. Avinstallerar Scrivener. För krångligt för mig.

Nu går jag barfota på det kalla golvet här i lägenheten, flipflops av plast är inte sköna att ha inomhus. Nästa gång ska jag ha tofflor med mig. Min lista växer. Och jag ska checka in bagaget, inte ”max 10 kg” igen.

Ogillar starkt att Avast ”jagar” mig för att jag ska prenumerera på ännu en app för att lösa alla problem min nya dator tydligen har. Har haft programmet de nu vill att jag ska köpa igen, och det ställde enbart till en massa konstigheter. Det räcker med det jag har.

Syrran ”petimätrar” och menar att rässje stavas räsche. Båda rödmarkeras här. Och jag hittar varken det ena eller det andra i SAOL. Har bett om källa. Hon kan mera om språk än jag, så kanske har hon rätt… Hon läser, det gläder mig alltid. Har gjort så länge jag skrivit och bloggat.

Ser att Spanien från i somras tillåter dödshjälp för den som är skriven i landet. Det borde Sverige också göra. Alla kan inte åka till Schweiz eller skriva sig i Spanien. Men alla bör, när de är friska nog, få bestämma när och hur de inte vill leva längre.

Photo by Mike van Schoonderwalt on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skärmflygare högt däruppe

  1. bergalott skriver:

    Hej min vän. ❤ Nu har jag läst det förra inlägget och det här och jag får en känsla av att du skulle behöva åka på semester. 😉
    Men nu är det ju nu så att vi alla har våra förväntningar på ditt och datt. Vad jag tycker så ska du ta vara på varje varm minut. Inte behöver du halka och inte skrapa bilrutor. Inte behöver du komma upp på morgonen och huttrande få fjutt på spisen.
    Här har det blåst så träna rasar och ishalka så bilarna kör i diket. Svart som attan förutom en stund mitt på dagen.
    Iofs vackra solnedgångar och det var norrsken ända här längt ner i söder här om natten. Och inte såg jag det inte. Nädå – sov som en gris med Bamse runt fötterna.
    Nädu, ensamt är det både här och där men ett är säkert, Det måste vara bra mycket grönare på din sida om staketet.
    Världens goaste kram från mig ❤ ❤ ❤

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s