Så småningom blev det söndag

Tvätten var inte klar. Har bäddat om med andra lakan. Sköna sängar, men tunga att flytta på. Laddar telefonen, hörlurarna behöver också laddas (via datorn).

Om strömmen vill så blir det pizza med fyra sorters ost i kväll, lokalt gott rödvin till. Munkarna till kaffet nyss får räknas som lunch.

Nu hänger tvätten på tork. Har fyllt på lite i släktskriverierna. Agnes håller sig fortfarande undan.

Löser det sudoku jag inte löste i morse. Läser lite, ser ett ögonblick på en film som tilltalade någon på Facebook, tilltalade inte mig. Smetar den kladdiga Aloe Vera-gelen på armar och ben, det var nog ett felköp. Är obeslutsam, velar hit och dit. Kan inte landa i någonting. Uttråkad. För ensam. För tyst. Har inte pratat med någon idag, annat än kvinnan på tapasstället, när jag beställde kaffet.

Sätter på ugnen, men glömmer slå av varmvattenberedaren. Strömmen går när ugnen nått sin temperatur. Jordfelsbryt… etc efter att jag stängt varmvattnet. Trist. Trodde mäklaren skulle fixa något med elen, men till det bättre? Nu är det som när vi först kom hit, för en dryg månad sedan.

Skär upp en avocado, två tomater får skivade hänga med på pizzan. Häller upp ett glas rödvin som får stå kvar i köket tills maten är klar. Klockan är sex. Nu lägger internet av, routern lyser men ingen anslutning. Och så ansluter datorn igen.

Så småningom blev det söndag. Fortfarande mycket lågt vatten. Sitter nu på bänken i skuggan på Plaza de san Andres, har sällskap av den lilla beigevita katten som sitter under bänken mitt emot.

Det är för varmt att sitta i solen. Såg en vit häger nere bland stenarna längs stranden, kanske hittade den något matnyttigt. Två gubbar gick och letade efter något de också, vände och flyttade på stenar, den ene försedd med hink. Min fiskare är på plats, några badar på playan, kvinnan som torkade sina fönsterluckor förra gången jag var här gör detsamma idag. Dörren också. Katten går vidare.

Drömmer fram emot morgonen, i natt om tre, kanske fyra, vackra ugglor. Kanske dök ugglorna upp eftersom jag igår kom ihåg hur vi hört dem på landet, för länge sedan, i början. Den äldre mannen som häromdagen tog emot en hemleverans av varor, har idag varit i den lilla butiken och handlat något. Han går som om han har ont i höfterna, många gamla här gör det.

En fiskare går förbi med sin hink. Ungefär så här mitt på dagen tycks de gå hemåt, kanske har de fått tillräckligt, kanske är det dags att sluta för dagen. Såg en man med metspö, flöte och allt, på playan när jag gick förbi. Hustrun hade med sig en stol, han skulle kanske ta sig en bit ut bland stenarna och meta.

Duvorna är vackra här, gracila, fina teckningar, ser sidenmjuka ut. Nu sitter två vackert gråskimrande i fikusträdet. Det gröna fönstret står på glänt.

Om jag visste vad jag ska skriva är det här en perfekt plats. Tyst, inga människor som stör friden, ett avlägset hundskall emellanåt, någon bil som passerar eller parkerar. Världen omkring mig känns lugn. Det kan mycket väl vara inbillning, gör ingen skillnad för min del. Men nu blir det för varmt på ryggen i solen bakifrån, jag ska flytta på mig.

Gick långsamt hemåt för fika. Klockan är nu kvart över ett. Köpte ett bröd och hushållspapper i den lilla butiken. Det jag trodde var hushållspapper inköpt häromdagen visade sig vara toalettpapper. Nu är ordningen återställd.

Stegräknaren hävdar att jag nu nått nivå L4, bättre än 70% av användarna. Har ingen aning om vad det innebär. Räknat sedan start för en månad sedan. Bara 2 500 steg idag, nära två kilometer. Bättre än inget. Mina knän trivs inte riktigt med alla backar, men strejkar inte.

Nu ska jag hämta ner tvätten från taket. Himlen är lite molnigare än tidigare, men ser inte ut som om den vill släppa ifrån sig något regn. Läser Storytel-bok, fantasy, Ur blod och aska. Tja. Laddar ner Westös Tritonus, rekommenderad av FB-vän. Min bokhylla börjar bli omfattande. Fortfarande läser jag hellre än lyssnar.

Börjar undra vad det blir till middag idag – friterade bläckfiskringar med wokad aubergine, lök och paprika kanske, ost och avocado. Ungefär vad som finns i kyl och frys. Utom den där obekanta fisken som jag inte vet vad jag ska göra med.

Photo by Amol Mande on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s