Tisdag 25 januari 2022 – sol, och moln. Rapporten lovar ”skurar”. Har just kollat DNs sudoku, ny variant där alla från lätt till ultrasvår är likadana? Lockar mig inte. Den gamla varianten tycks inte finnas tillgänglig längre. Lockar mig gör däremot Westös bok Tritonus, det enda jag har svårt för är att komma ihåg titeln – är musikaliskt tämligen obildad, ordet säger mig ingenting. Andra ord fastnar, ”pissbrådskan” (inte för att jag pissar, jag kissar – men brådskan känns igen), ”mutterpanna” (är väl en sådan där kaffekokare som skruvas isär innan vatten och kaffe fylls på).

Tvätten på taket mittöver gatan fladdrar kraftigt i vinden. Det blir tights och tröja idag för promenaden senare. Om det blir någon, molnen tätnar. Och jag sitter bra i soffan. Mitt te har kallnat, det blir kaffe om en stund. Klockan är halv elva.

Skriver några notiser till släktberättelsen. Och läser. Efter lunch (ingen promenad idag) gör jag i ordning den där fisken som legat i frysen. Det blir tillagning i ugnen, olivolja, kryddor, ingefära finhackad, och lite smör på. Kokt potatis till, har hårdkokat ett par ägg och tänker hacka ner dem i röd mojo förstärkt med lite naturell yoghurt (i brist på gräddfil) och majonnäs, kanske hackade gröna oliver. Det nog blir ätbart, fisken är en ”dorado”, har varit färsk en gång för inte alltför länge sedan. Om inte annat får jag äta mig mätt på potatis.

Har läst ut Tritonus, den höll mig fången hela vägen. Någon tyckte att den kanske var lite tråkig, inte jag. Framöver ska jag läsa mera av Kjell Westö, vet att jag provat tidigare men då inte fastnat. Ska kanske lyssna lite också till hans uppläsning av Tritonus, jag tror på idén att författaren själv läser in sin bok. Men inte nu, nu får boken och människorna vila i mig en stund.

Tvätten som fladdrade är nu intagen. Det blåser fortfarande, och är mest molnigt. Det här är första dagen jag inte varit ute alls – i stället har jag varit stilla, läst och skrivit, pratat med ena syrran. Förberett middagsmat. Känns bra.

Less på hur elen fungerar – om jag sätter på ugnen och efter en stund också en platta för att till exempel koka potatis – så slår jordfelsbrytaren av. Trots att jag dessförinnan stängt av varmvattenberedaren. Trist att behöva laga en del av middagen för sig, sedan en annan del och som idag, steka champinjonerna när allt annat är klart, och har kallnat… Kanske ska jag vara tacksam för att det alls går att använda ugnen. Spisfläkten törs jag inte slå på.

Har ingen lust att gå någonstans och äta på de få restauranger som finns. De lockar inte, den enda är ”tapasstället” och där är mörkt och trångt och trist inne i krogen, ute är okej – men inte en dag som idag, molnig och blåsig.

Nåja, det är som det är och jag får mat i mig varje dag. Nu har jag morrat färdigt om detta. Den färdigköpta röda mojon smakade lite sött, men det försvann när jag lade till hackade gröna oliver och lite salt, blev riktigt gott.

Och nu har jag ätit hela middagen, dorada och allt – det var gott. Ska nog köpa den fisken igen, påminner om abborre, fast i köttet och inte torr. Har sett den i fiskdisken men inte vetat riktigt vad det var. Det blir middag även i morgon.