Måndag med sydamerikansk street food

Söndag fortfarande – kvart i åtta, kväll. Kollar FB, ställer disken i blöt, går på toa, tar ett glas vin till. Och ett glas vatten. Middagen var god, allt stämde.  Och jag har kvar till lunch eller så i morgon. Måndag, tisdag är det kinesiskt nyår, så kanske massagestället är stängt – får kolla i morgon. Och försöka boka tid.

Nu är det måndag, jag sitter vid havet på ett av trädäcken, på ett av de andra ligger en man med ett paraply som skydd mot solen som kommer bakifrån. En man simmar, som han gör mest varje dag. Jag gör det inte. Har beställt tid för massage i morgon klockan 12, fikar kanske med Helen och Isaac dessförinnan eller därefter. Vill låna extra nycklar till Nina – om hon kommer.

Lite calima även idag, tror jag som inte är någon expert, lite disigt är det i alla fall. Varken surfare eller paragliders.

Mannen simmar långt ut, ligger i länge. En, kanske flera, fiskare långt borta. Några promenerar.

Det är inte bekvämt att sitta så här, ryggen protesterar lite. En stund till. Tröttnar aldrig på att se och höra havet. Sitter nu lite bekvämare på en bänk och stirrar på ett flöte. Det är inte mitt, tillhör mannen som står på en klippa nedanför och metar. Han kastar långt ut, agnar ofta på nytt vad det nu är – men tycks inte få något. Det är nästan som att meta själv.  Han har bara någon meter mellan flöte och krok. Undrar vad han kan tänkas fånga? Än har jag inte sett flötet sjunka. Det här skulle pappa ha gillat.

Ännu en man kommer med sin fiskeutrustning, försöker hitta en ålats där det bår att stå utan att åka i sjön. Hustrun tar sig mödosamt nerför gången och stannar där det går att sitta.  Efter en stund ser jag kvinnan i vattnet, hon är modigare än jag var när jag bara doppade fötterna där. En segelbåt långt bort.

Glömde byta flipflopsen till sandaler innan jag gick ut.

Flera fiskare när jag går längre bort, till den förfallna ”arenan”. På byggplatsen som legat övergiven sedan jag kom hit, var det aktivitet idag. En man stod med armarna i kors och tittade på två-tre andra som grävde lite med grävskopan, flyttade någon pinal. Något hände.

Paludes har stängt idag. Fika hemma så småningom. 4 400 steg, drygt tre kilometer. Dugligt.

Har just avvärjt ”driver support” för 10 dollar per månad. Blir less på alla försök att dra pengar ur en. Om jag har en ny dator, och senaste program av ”alla sorter” – då ska jag väl inte behöva erbjudas ”driver support” som om alla drivers är urgamla. Jag blir arg och ”anti”, i stället för tacksam att få betala för ännu något jag inte behöver. Byter brillor.

Smörjer in armar och ben, fötter, med den rätt äckligt kletiga aloe vera gel jag köpte på Alteza. Ska försöka hitta annan body lotion i morgon. Hoppas massagen är bra, det är länge sedan nu jag var hos Pia på Söder i Stockholm. Jag gick regelbundet (när jag hade råd), upphörde när vi mest var i huset utanför Sala. Och förstås, när min ekonomi inte fanns längre.

För ett par år sedan fick jag fin massage också i Näsåker, men därefter har jag saknat det.

Nu blir jag glad om det är en proffsig människa som rör vid min kropp i morgon, en och en halv timme. Jag får nog sätta mig i en stol och ta igen mig efteråt, låta kroppen landa – innan jag drar ut på stan och hemåt.

Nina har bokat flygbiljetten. Hon kommer alltså hit den 8 februari, Rufus får ett tillfälligt hem hos en vän. Kul.

Ser på ”street food”, Netflix-program med gatumat från Sydamerika – fantastiskt. Blir sugen på mycket, men kanske inte grillade kohjärtan… Men tortillas, arepas, soppor, fisk och skaldjur, oj, oj. Och härliga kockar, kvinnliga och manliga, många med tragedier och liv som tvingade dem att lära sig, eller göra det de redan lärt sig, laga mat – och sälja den till allt flera kunder. Tillagad i kök som ofta bara är två gånger två meter.

Den här bilden är kanske inte från Sydamerika – men gott ser det ut.Photo by Kindel Media on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s