Doppad

Söndag 13 februari 2022 – vi har badat. Jag mera ofrivilligt när jag stod i kanten av Atlanten och välte med den alltför starka våg som kom in. Ingen plats för tveksamhet eller undran om det skulle vara kallt – det var det inte. Med Ninas hjälp kom jag på rätt köl igen – och Nina valde att bada mera medvetet. Båda tyckte vi det var skönt, och att det skulle varit skönare om havsbottnen bestått av sand, och inte vulkansten. Stenarna gör en obalanserad.

Vi pratar böcker och försöker komma fram till varför vissa böcker är ”bra” och andra inte, åtminstone inte lika bra. Ibland tror vi att vi hittar något, ofta läser jag enbart böckerna utan att lära mig något om hur de är skrivna. Det är roligt och spännande att ha en annan läsande och skrivande människa att dela de här tankarna med. Jag är så himla glad och tacksam att jag vågade bjuda in Nina och att hon vågade tacka ja och komma hit. Tycker mig skönja en viss ordning i det jag kallar ”systemet”, andra kanske pratar om universum.

Idag pratade vi dystopier, verkliga och författade, när vi satt på en bänk och såg på havet. Före badet. Hur kan vi vanliga människor hantera hot som det nuvarande där Sovjet vill invadera Ukraina, eller inte. Där Biden hotar från sitt håll. Krig föder aldrig något annat än krig.

När vi hotade att deppa ihop gick vi och doppade oss i stället. Vad som än händer är det kanske bra att ha några vattendunkar hemma, lite plåster och mediciner (även om de är utgångna), torrvaror, kaffe och/eller te etcetera. Men för mig känns det enbart som ”plåster på såren”, det kanske fördröjer den totala katastrofen en kort tid – men därefter, när förråden är slut och människorna som nu saknar allt börjar ge sig på varandra, då vill inte ens jag vara med längre.

Eftersom det inte finns några fungerande lösningar på det här, åtminstone inte för min del, så avslutade vi vår deprimerande diskussion, gick till vattnet och blötte skrattande ner oss – efter att ha halkat oss fram på stenarna på stranden. Definitivt ingen barnvänlig strand, inte särskilt vänlig mot gammal tant heller. I det här sällskapet är det bara en sådan. Och doppet var skönt.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s