En vecka går fort

Måndag 14 februari 2022 – en stilla stund med datorerna efter frukost. Sol. Så småningom ska vi ta oss uppför backen och handla, bland annat vatten. Glad åt min dra-maten.

Handlat och plockat in, tar dator, bok, vatten och ryggsäck och går ner till stranden, bort till bänken längst bort. Vinden är ljum, och ganska kraftig. Inget bad idag, varken frivilligt eller ofrivilligt. Nina jobbar färdigt det hon behöver därhemma. I morgon återvänder hon till vardag och Sverige. Och sin Rufus som blir fyra månader idag. Han är en stilig katt.

Nu har jag haft någon att prata med i en hel vecka, och jag har tyckt om våra samtal. Kommer att sakna det, så är någon intresserad av att komma hit en vecka eller några dagar så finns det plats. Vi har nu testat restaurang Mondial, och Paludes – båda bra och trevliga, god mat. I kväll ska vi prova den tredje restaurangen här i La Caleta, Casa de Floro, i kvarteret nedanför lägenheten. Hoppas den också lever upp till förväntningarna.

Känner att jag är hungrig och köper en banan i lilla butiken, och kaffe – vilket jag glömde på Alteza. Möter Nina och så sitter vi i sol och vind en stund, innan hon går för att handla lite och jag går hem. Och dricker kaffe. En lagom promenad för min del, drygt två kilometer eller 3 100 steg. Litar inte riktigt på den här mätaren, promenaden upp till Alteza tidigare angavs som 8 steg… Häromdagen var stegen ett tusen. Det var de nog idag också, och liggar i de tre tusen. Appen hann inte riktigt med.

Nu har vi bestämt oss för att gå tillbaka till Mondial och äta middag, jag bjuder den här gången. Casa de Floro får vänta.

När vi kom till Mondial var det stängt. Trots att hemsidan angav öppet. Vi gick tillbaka i kraftig vind, skön promenad ändå – till Casa Floro – som också visade sig vara stängt. Vi släpptes in, personalen där verkade inte särskilt intresserade, efter en titt fick vi klart för oss att också den krogen var stängd. Då gick vi hem. Nu blir det vad som finns i kylen, grönsaker wokade kanske, tomater, murkelpaté, ost och bröd. Så småningom.

Vi iddes inte woka något, åt plockmat igen – röd paprika, tomater, spansk torkad korv, örtpaté (inga murklor i den, mitt misstag), ost, bröd, oliver. Gott vin till. Nu plockar Nina ihop sina saker inför hemresan i morgon.

Klockan är drygt halv nio, vi är trötta båda. Tidig kväll i kväll. Vi har gått ungefär sex tusen steg (det minns jag från kontrollen), telefonen med stegräknaren ligger på laddning och jag orkar inte kolla vad det motsvarar i kilometer. Bra.

Saknar er kära syrror!

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s